Barnboksdebutanter tror på kreativitetens kraft

Bilderbokens titel, Flugan och frosten, väcker de unga läsarnas nyfikenhet. Vad är det som ska ske med den där lilla flugan i den snötyngda skogen? Det ­visar sig att den tack vare sin öppenhet och hjälpsamhet faktiskt kan spela en avgörande roll för den gamla gumman som ovetande bakar bullar i sin stuga, på andra sidan fönstret från flugan. Flugan fryser och hoppas få komma in i värmen när en fågel kommer flygande. 

”’Visst är det kallt’, sa fågeln. ’Min vinge är alldeles stel.’
’Vi får plats här båda två’, sa flugan. ’Slå dig ner för all del.’”

Där på fönsterbrädet växer sedan gemenskapen i sagan, som är på rim. Den riktar sig till de yngsta barnen, tre till sex år, men med sitt korta format passar den även för de lite större barn som vill öva på att läsa själva.
Berättelsen kom till när Antonia nattade sönerna.
– Jag brukar hitta på enkla godnattsagor till dem. Under en tid ville min Julle höra nya sagor varje kväll. Och en kväll kom den här sagan, den bara flöt på och efteråt gick jag genast och skrev ned den på rim och allt, berättar Antonia som även studerat barnboksdramaturgi.
– Det är så kul när berättelserna börjar med en längtan hos barnen.

Tog kontakt med ungdomsvän

Men sagan behövde bilder och då tog hon genast kontakt med sin gamla ungdomsvän Annie. De har båda vuxit upp i Equmeniakyrkan och kände varandra från olika sammanhang där. 
– Det var så lätt att plocka upp vår vänskap. Och jag tyckte om sagan direkt. Sedan har jag haft dåligt samvete över att jag haft tidsbrist så att bilderna tagit tid, ler Annie lite ursäktande mot ­Antonia.
Men båda landar i att det har varit viktigt att uttrycken fått ta tid innan manuset skickades till förlaget. 

Märker man er tro, i boken?
– Både medvetet och omedvetet så präglas nog skapandet av tron. Att tro på det goda, våga gå för det goda och att försöka se världen ur någon annans perspektiv är sådant som gärna tar sig in i berättelserna. Också närheten mellan människa, natur och djur, funderar Antonia.
– Jag tänker att kreativiteten, själva skapandet, bottnar i tron, fortsätter Annie.

Uppmuntrats i sin kreativitet

Bokdebutanterna tittar på varandra och talar om hur de också uppmuntrats i sin kreativitet just i kyrkans sammanhang. Sjunga, spela, teckna, vara del av kreativa sammanhang.
– I kyrkan har det alltid varit en naturlig del att vara kreativ. Från hur tidig ålder som helst har jag fått ta plats, våga skapa nytt, prova, säger Antonia som just nu håller på att skriva musik för att tonsätta ljudboken. 
Men även en liten sagobok har fler bottnar.

Mer djuplodande budskap

– Det går ju att läsa in ett mer djuplodande budskap i vår bok också. Den lilla flugan gör egentligen inte mer än att bara sitta där på fönsterkarmen och prata med de andra djuren. Men det är också ett religiöst budskap: Du är viktig även om du bara finns där, utan att göra något. Du påverkar också världen, betonar Annie.
Själv är hon arkitekt till vardags men har en mångårig bakgrund som illustratör för bland annat tidningen Pilgrim. Bilderna gör hon digitalt på iPad men influenserna från mer klassisk målning är lätt att se, liksom blinkningarna till hennes mormors stugor i Dalarna. 

Drar efter andan

När de två debutanterna nu sitter med den färdiga boken i händerna efter flera års slit, stannar de nästan upp och drar efter andan när de inser att den är klar. Och här.
- Det är så roligt att det blev en bok. Och konstigt! Den blev klar till slut. Det roligaste var skapandet. Men nu har vi lärt oss att det faktiskt också kan bli en färdig produkt, säger Annie.
Förra året spanade de båda på Bokmässan, just efter kontraktet för boken blev klart. Antonia strålar leende:
– Då tänkte vi att nästa år kanske vi står där som författare själva. Och nu blir det så! Och Annie, jag har ett nytt manus …