För nu många år sedan lyssnade jag på en intervju med en präst i P1. Det handlade om domsöndagen.
Vederbörande tyckte att vi skulle ta bort den söndagen ur kyrkoåret. Det är trevligare att prata om ljuset och kärleken än att tynga ner människor med påminnelsen om synd och skuld. Kanske fler håller med? Jag har lyssnat till berättelser från äldre generationer där man hukat sig i bänkarna inför predikningar om domen när Jesus kommer tillbaka. Det har såtts så mycket rädsla och det försvarar jag inte, men samtidigt säger Bibeln att Jesus ska komma tillbaka. Det står skrivet att Han en dag ska döma världen. Mig med.
De som samlas under jord
Vet inte om vi i västerlandet tänker annorlunda om domen än exempelvis den förföljda kyrkan? De som samlas under jord för att läsa Bibeln, som sätts i fängelser, misshandlas för sin bekännelses skull och också mist sina liv? Jag behöver bara öppna nyhetsappen för att möta synd och död eller blicka in i mitt eget hjärta. Många längtar efter att Jesus ska komma, och det snart, för de längtar efter en rättvis dom. Vi vet inte när, bara Fadern. Vi behöver inte ens spekulera i när Jesus ämnar komma, men texten för söndagen uppmanar oss att vara beredda. Som scouterna; Var redo!
Jesu avskedstal i Matteus, kapitel 24 och 25, talar om tidens slut och uppmanar oss att vara beredda och att fortsätta göra Hans vilja. ”Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka…”. Därefter börjar Jesu väg mot korset.
Synden och döden härjar fortfarande
”Det finns ingen synd!” ropar prästfrun i musikalen Så som i himmelen. Kanske är det så vi önskar att det vore. Men verkligheten är en annan. Synden och döden är redan besegrad, men de härjar fortfarande.
Kristi återkomst, eller domsöndagen, är fylld av hopp och förtröstan. Det handlar om Jesus. Att säga ja Honom, gå med Honom, följa Honom, lyda Honom och att be för denna värld.
Skriver våra lappar
Så var det återigen dags för ”Domstolen” på konfirmandlägret. Vi skriver våra lappar under tystnad. Har jag ljugit någon gång? Har jag svårt att förlåta? Pratar jag illa om andra bakom deras rygg? Är jag avundsjuk? Finns det människor jag ser ner på? Älskar jag mig själv? Finns det plats för Gud i mitt liv? Kan bli långa svar på dessa 15 frågor. Tystnad. Vi viker ihop våra papper, lägger de i fickan och går i samlad trupp till ”Rättegången”. Åklagaren är skicklig. Försvararen är skicklig. Domen klubbas. Vi blir dömda. Syndens lön är alltid död. Då händer det. Försvararen ber om ordet. ”Jag är villig att ta deras plats”, säger Jesus. ”Jag går i döden för att de ska leva.” Åklagaren protesterar högljutt. Domaren säger ”Accepteras” och klubban slås i bordet ännu en gång. Försvararen blir utförd av vakterna dit domen ska verkställas. Där står vi. Fria. Rättfärdiggjorda. Vi går ut i tystnad. Där vi brukar grilla korv brinner nu en eld. Den som vill, slänger in sitt klottrade papper i elden. Alla gör det. Det jag skrev bränns upp. Avundsjukan, stölden, olydnaden, mobbningen, hatet, skadeglädjen, det brinner upp. För alltid. Han tog det på sig. Han dömdes för min skull. Tack Jesus.
Linda Danielsson
pastor Equmeniakyrkan Storsjöstrand
Fakta: SÖNDAGSTEXTEN
24 november
Domsöndagen
Text: Matteus evangelium 25:31–46
Övriga texter:
GT: Jes 65:17–19
Ep: 2 Pet 3:8–13
Ps: 102:26–29
Fakta: BÖN
Tack Herre för att Du en dag ska döma rättvist. Tack för hoppet att Du håller allt i Din hand. Tack för gåvan att ta emot Dig i mitt liv, att jag får vara Ditt barn. Förlåt mig för det jag gjort orätt. Tack att Du tog all min synd på korset och att jag får vara fri i Dig.
Hjälp mig att hålla mig nära Dig, att leva beredd, att följa Dig och försöka göra gott.
Tack för det eviga liv Du berett. Låt mig få vila i vissheten att jag är Ditt barn. Amen.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR