Intresset för prepping vaknade när ryska stridsplan övade anfall i svenskt luftrum vid påsk 2013.

Då konstaterades att vi har väldigt låg beredskap för sådant. ­Sedan dess har såväl storbränder som kränkningar i våra farvatten påmint om att vi kanske inte ­alltid kommer att leva i lugn och ro.

Klara oss själva i två veckor

– Jag tycker inte vi ska vara rädda, men det finns gedigna skäl till att regeringen har sagt att vi förväntas klara oss själva i två veckor om krisen kommer, säger Jonas Ahlforn. Och vad det innebär förklarar han mycket pedagogiskt och sakligt i sin bok.

– Säg att elen slås ut. Då blir det både mörkt och kallt, butikerna stänger, frysvarorna tinar och snart är mobilen urladdad.

– Jag skrev boken för att hjälpa människor öka sin grund­beredskap. Det är inte själviskt, det är en kärlekshandling så att man kan var andra till hjälp, ­säger Jonas.

Låda med det mest nödvändiga

Jonas är kursledare genom Civilförsvarsförbundet för Hemberedskap och har därför en låda med det mest nödvändiga som han har med sig som exempel. I den finns vevradio, våtservetter, medicin och mycket annat.

– Men så har jag ju både Bibeln och en psalmbok här, säger Jonas.

Hans intresse handlar till stor del om det psykologiska och det andliga behovet som också måste tillgodoses i en kris.

– Det handlar om att förmedla hopp och tröst och gemenskap.

Prepperprästen menar att den som är kristen ofta har reflekterat över de stora livsfrågorna och därför är väl rustad för att möta sina medmänniskor när rädslan griper tag. Kyrkor har dessutom stora lokaler och ofta tillgång till scouternas förråd med filtar, värmekällor och grejer till att laga mat utan el. Han tycker att där bör finnas en genomtänkt plan där man vet vem som gör vad när samhället är ur funktion.

– Försvarsmakten vill ha kyrkorna och övriga civilsamhället med i beredskapen, påpekar ­Jonas.

Fem grundbehov

I boken går Jonas Ahlforn grundligt igenom de fem grundbehov som behöver hanteras i varje kris oavsett vad det handlar om eller hur omfattande krisen är. Dessa är information, vatten, mat, värme och sömn. Ju längre en kris pågår tillkommer ytterligare tre behov nämligen hälsa, belysning och organisation.

– Fantasin är faktiskt det bästa redskap vi har. Mycket går att ­använda på nya sätt bara man tänker till, säger Jonas och han ger en rad exempel i sin beredskapsbok.

Hemma hos familjen Ahlforn i Örebro är det så klart preparerat. Fast i själva verket är det en välfylld matkällare där vanliga varor som alltid används i hushållet finns. Men i flera exemplar.

– Vi använder maten men fyller på vartefter det går åt. Och så är det ju viktigt att man håller sig till sådant man gillar. Man ska inte tro att barnen vill äta vegetarisk ravioli när det är kris ifall de aldrig annars vill ha det, säger han och skrattar.

– Choklad ska man ha också, det blir man glad av.

Barnern hjälper till att fylla på

Barnen känner till tanken med förrådet, och de får hjälpa till att fylla på. Åttaårige Hugo brukar vara med och fylla upp nytt vatten ibland.

– Jag tycker det är roligt. Och spännande. Jag vet att det finns pannlampor och bandage och vatten och lite annat. En gång visade jag en kompis, berättar Hugo.

Jonas vill gärna inspirera alla att prata med varandra om det här ämnet. Inte för att vi ska bli rädda, men däremot för att vara beredda.

– Fråga varandra hur ni gör och tänker, så det bir avdramatiserat men förberett. Se till att ni har kommit överens om hur ni ska kontakta varandra när telefonen inte fungerar. Prata med grannarna så att ni har en relation redan, så är det naturligare att ta kontakt ifall något händer.

– Om vi preppar genom att lära känna varandra när det inte är kris, så preppar vi aldrig förgäves. Ensam är inte stark, allt bygger på samarbete, säger Jonas Ahlforn.