Bitterljuvt när Tomas Andersson Wij ser tillbaka på det som varit

Efter ett långt instrumentalt intro med ödesmättade pianotoner, vilka successivt får sällskap av fylligare instrumentering för att till slut landa i dur. De första orden i L K E tycks slå an tonen för hela Tomas Andersson Wijs nya album Sorgsna sånger gör mig glad. Och jag dras med. Det finns igenkänning där och i kommande meningar, konstaterar jag och en vän samstämmigt.

Åren som passerat

Det handlar om åren som passerat. Tillbakablickarna är många liksom scenerna som flimrar förbi, byggda av minnen från musiker­livet såväl som det privata. Vad blev det egentligen av alltihop?

Lyssna på den i lurar. För närheten. För att komma ännu närmare rösten som bär på ett nästan patenterat bitterljuvt vemod. ­Eller för att så tydligt som möjligt höra hur det peakar i titelspårets stråkar.

En rad spännande ljud

Musikaliskt känns mycket igen från tidigare. Den vane lyssnaren kan fortfarande känna sig trygg, utan att det för den skull blir tråkigt. För produktionen har byggts ut med en rad spännande ljud.

Som i Ingmar Johánssons gamla Alltid på väg, den finns här i ny tappning. Fortfarande med ”himlen” i refrängen, men med ”Herren” utbytt mot ”du”. Likväl är det en öppen, vacker och vid text i sina tolkningsmöjlig­heter. Dessutom har artisten Emil Svanängen bidragit till resultatet. Kanske kan sången få en skjuts i att användas på begravningar framöver?

Känns som ett avslut

Ibland under lyssningen tycker jag att albumbygget på något sätt känns som ett avslut. Inte minst med alla ”bokslutstexter” och referenser till egna låtar. Som i Still got the blues från Sverige, vilken uppmärksammar att det är två decennier sedan förlagan Blues från Sverige släpptes.

I det nyare verket, i Bord för två, i Hundra svarta rosor, i redan nämnda L K E (som bildligt innehåller en hel resa inramad av en sittning på Söder) samt på flera andra ställen är det som vanligt textekvilibrism av rang.

Ja, melodierna må ha haft toppar och dalar längs låtskrivarens väg, men texternas överraskningar har hållit mitt intresse uppe över tid. Jag hoppas förstås att det här inte är det sista från TAW.

Tomas Andersson Wij är nu ute på en vårturné som startade i Stockholm den 9 mars.