Våren 2010 läcker Wikileaks, en visselblåsarsajt med förgrundsgestalten Julian Assange i spetsen, uppgifter om amerikanska styrkors krigsbrott i Afghanistan.

Anna Ardin sympatiserar med Wikileaks och jobbar då för Broderskapsrörelsen (numera Socialdemokrater för tro och solidaritet) som lyckas boka in Julian Assange för ett seminarium i Stockholm. På grund av säkerhetsskäl bor han hemma hos Anna Ardin i stället för på hotell.

Efter vistelsen är Anna Ardin en av de två kvinnor som ska bli kända för att de anmälde Julian Assange för övergrepp, vilka rättsväsendet senare benämner som en rad olika sexualbrott.

I tio års tid har Anna Ardin väntat på att få ge sitt vittnesmål i en rätte­gång, men den har aldrig blivit av.

Samtidigt har drevet i medierna och hatet och hoten på nätet pågått ständigt. Hon har i perioder fått ha personskydd och även bott utomlands.

För några veckor sedan kom boken ”I skuggan av Assange – mitt vittnesmål”, där Anna Ardin tar bladet från munnen.

Hon har därefter synts och berättat sin berättelse i TV4-programmet Kalla fakta, hos Carina Bergfeldt i SVT och dessutom intervjuats och recenserats i flera av landets största tidningar.

– Jag är glad att allt fler verkar upptäcka många bottnar och att det finns en parallell historia i boken med ett kristet budskap. En berättelse som inte stannar i straff och skuld, utan fortsätter mot försoning, säger Anna Ardin och fortsätter:

– I boken hänger jag upp en politisk vision utifrån en egenupplevd situation som handlar om min grundläggande syn på Guds rike här på jorden. Den handlar om en värld där Guds människosyn råder och där alla är lika inför lagen och Gud.

Hon menar att hon vill bidra med sitt perspektiv och mobilisera när kvinnors rättigheter inte är en del av mänskliga rättigheter.

– Tvångsinseminering är olagligt, det borde tillhöra en minimumnivå av jämställdhet att det inte är okej. Men bland Julians försvarare har det ofta varit långt ifrån självklart, säger hon.

Nu vill hon ha upprättelse, bidra till debatten och verka för att minska skulden både för offer och förövare.

– Jag är inte en mer moraliskt högtstående person än Julian Assange. Men det jag vill ha är ett erkännande att övergreppet hände och att han inte gör så här mot andra kvinnor. Min historia har blivit baktalad och smutskastad, jag vill ha sanning och upprättelse.

I boken, som är skriven i dagboksform, är Anna Ardin tydlig med sina egna inkonsekvenser, felval och brister. Förutom drevet och hoten handlar den också om vad som händer när en hjältegloria hamnar på sned och om gråzonerna vid sexualbrott.

– De flesta övergreppen sker i nära relationer i hemmet av alla sorters män. Det finns också många gråzoner i denna intima sfär och om samtycke. Det är svårt med bevis som håller juridiskt. Jag tror i stället att vi behöver hitta fler och bättre sätt att prata om de här frågorna och förändra maktstrukturerna i samhället. Vi behöver mer av moraliskt folkbildande samtal om människosyn, säger Anna Ardin.

Vi kommer in på ett av de kristna stororden – nåd.

– Nåd är det stora skälet till att jag tror. Nåd får en helt annan betydelse än världslig benådning om Gud finns. Då finns en mening och en kraft som vill oss alla väl. Och om helvetet finns är det vi själva som skapar det och som sätter oss i våra egna fängelser.

– När man förlåter lämnar man tillbaka skulden. Som det står i Bibeln, det blir som glödande kol för den som inte kan ta emot förlåtelsen.

– Jag är helt beredd att förlåta Julian Assange, men jag kan inte upprätta honom och vi kan inte försonas om han fortsätter gegga runt i sin egen förnekelse, säger Anna Ardin.

Hon vill också understryka att nåd aldrig handlar om ytligt ursäktande eller överslätande.

– Nåden är inte billig. Det perspektivet skadar både den utsatte och förövaren. Jag har en del erfarenhet av tolvstegsrörelsen där det ingår att tala sanning, visa öppenhet och gottgöra den man har gjort illa för att kunna få förlåtelse. Det tror jag leder till förändring och förebygger annat beteende i framtiden.

WILHELM BLIXT

sandaren@sandaren.se