De vill upprätta mannen som tappade tron på eviga straff

Det pysslas med fika, ljudanläggningen testas. Folk strömmar till. Småprat. Det är boksläpp i Equmeniakyrkan i Gränna.

Den stillsamma stämningen står i bjärt kontrast mot läget i Svenska Missionsförbundet för 120 år sedan. Då – 1903 – fick samfundets grundare och missionsföreståndare under rörelsen första 25 år sparken. Eller rättare sagt: Erik Jakob Ekman valde själv att lämna sedan han hamnat i konflikt med missionsförbundets portalgestalt Paul Petter Waldenström.

Vad handlade det om? Helvetet.

– Vi vill återupprätta Ekman. Waldenström var hänsynslös på ett väldigt fult sätt, säger Lasse Yngvesson.

Tillsammans med Göran Ljungberg har han skrivit boken Apokatastasis. Släng helvetesglasögonen och läs Bibeln – i Hoppet är vi frälsta.

Meriterade pastorer

Det är två meriterade ­pastorer i Equmeniakyrkan som ­fattat pennan. Tjänsterna har ­varit många. Yngvesson slutade sin karriär som föreståndare för ­retreatgården Wettershus (just i trakten av Gränna), Ljungberg har bland annat arbetat för samfundets Östdistrikt.

Apokatastasis? Inte helt lättuttalat. Och kanske heller inte världens sexigaste boktitel. Men det var om detta det bråkades för 120 år sedan.

Ekman (som redan kommit på kant med statskyrkan och avkragat sig själv och därmed före­kom domkapitlet) kom ut med boken Evangelii fullhet och de ändlösa straffen – bibliska studier. Han skrev: ”Ty slutar människosläktet utveckling så att det för den största delen blir en ändlös skilsmässa från Gud, (…) då följer därav, att hela Guds frälsningsplan blir förfelad och omintetgjord av mörkrets furste”.

Apokatastatis

Alltså: alla blir till sist räddade, ”de otrogna människorna” slipper att ”plågas utan slut” av djävulen. För att använda bistra ord från den Augsburgska bekännelsen (som för övrigt kungafamiljen – enligt grundlag! – skall tro på). Detta, att alla blir räddade, är apokatastasis betydelse i kortform.

Det tog – om uttrycket tillåts – hus i helsike. Waldenström rasade och författade motskrift (Bibelns evangelium och de eviga straffen eller huru står det skrifvet?). Ekman återkom med svarsskrift. Men då var han redan avpolletterad från missionsförbundet. De försonades aldrig.

Avskaffa djävulen

Några år senare, 1909, skulle Dagens Nyheter, enligt sin egen stolta historieskrivning, helt avskaffa djävulen. Tidningen hade dragit i gång en stor presskampanj om helvetesläran. Debatten blev livlig. Till sist anmälde DN en djävulsförnekande präst (i samförstånd med denne) till Stockholms domkapitel för brott mot kyrkans lära. Prästen slapp straff och DN triumferade den 27 maj: ”Utan allt för öfverdriven pomp och ståt försiggick igår kl 11.10 förmiddagen djäfvulens jordfästning i konsistoriets lokal i Storkyrkan.”

Vad har då detta för relevans i dag? Strider i början av det förra seklet.

– Det här med himmel och helvete spökar fortfarande, Göran Ljungberg.

– Människor som lever i samkönade relationer hotas i vissa traditioner av helvetet till exempel.

– Jo, det finns under ytan, lägger Lasse Yngvesson till, folk blir rädda och skrämda. Det har givit kyrkan makt.

I Equmeniakyrkan i dag, menar det två, har nog Ekmans synsätt i stort vunnit över Waldenströms. Men det är upp till varje församling och medlem att tolka. Så olika synsätt har levt sida vid sida. I mer evangelikala riktningar är kanske helvetesläran än mer levande. Även om det, vilket en debatt i Dagen för några år sedan visade, också här sker en förändring.

Få tolkar bokstavligt

Hur ser det då ut i Svenska kyrkan? Inte bara kungafamiljen utan även hon skall ju följa den Augsburgska bekännelsen. Och domsöndagens texter talar fortfarande om hur syndare skall kastas ”i den brinnande ugnen” och ”till den eviga eld som väntar”. Få präster lär idag tolka detta bokstavligt.

E. J. Ekman var nu långt ifrån först på bollen. Redan under fornkyrkans dagar de första århundradena talade ledande teologer som Irenaeus och Origines om allas räddning. Läran kom att för­dömas som kättersk, men levde vidare i Östkyrkan.

– Kristen tro handlar om ljuset och hoppet, säger Göran Ljungberg.

– Det finns så mycket av hel­vete på jorden.

Kommer då deras bok att leda till en ny ”Ekmanstrid” i Equmeniakyrkan? Nej, det tror de inte.

– Men kanske hjälper det en del att upptäcka Ekman.

• Boken kan köpas bland annat från Nya musik i Jönköping.