Det finns en frihet i lovsången

 Samtalet kom efter ett tag in på frågan om gudstjänst och musik och den alltid pågående krocken om psalmer eller lovsånger. En äldre man sa då följande: ”Vi som är lite äldre har ofta gått till kyrkan för att lyssna till fin sång och ta emot ett tilltal. Den yngre generationen där­emot vill vara delaktiga och sjunga med.” 

Fick mig att fundera

Jag vet inte om hans analys stämmer, men sättet han sa det på fick mig att fundera. Det var varken anklagande eller bittert utan mer ett konstaterande och kanske har han rätt. 
Vi har mycket riktigt olika tankar om vad gudstjänstens och musikens funktion är. Samtidigt behöver vi se att musiken i gudstjänsten också fyller olika syften. Den förkunnande sången har en roll, psalmerna och körerna en annan. 
Det den äldre mannen tydliggjorde var att han ramade in lovsångens funktion. Lovsång är inte främst en musikgenre eller ett upprepande av fraser till distade gitarrer. Nej, lovsång handlar om delaktighet. Att stämma in i den bön som ständigt pågår inför Gud. Att vända sitt ­fokus till Jesus och ge honom äran. 

De tio spetälska

I bibelberättelsen möter vi de tio spetälska som kommer med sin nöd inför Jesus. De ber om helande och upprättelse och vid mötet med ­Jesus får de sina liv förvandlade. Nio av dem fortsätter då glatt vidare, som om ingenting har hänt, men en av dem vänder tillbaka. Han faller ner vid Jesu fötter, tackar och ärar honom och det är först då Jesus säger ”Stig upp och gå. Din tro har hjälpt dig”. Det händer något i våra liv när vi vänder vårt tack till Jesus. 
I dag lever vi i ett samhälle där oerhört mycket uppmärksamhet går till oss själva. Sverige klassas som världens mest individualiserade land och mycket av tid och fokus går till oss själva. På att prestera och leverera, visa upp ett perfekt hem och ett lyckat liv, leva ut våra drömmar och sätta oss själva främst. Du ska vara någon, synas, orka, ­lyckas … 
Samtidigt vet vi att utmattning, stress och ensamhet är vår livsstils stora baksidor. Så många kämpar med att överhuvudtaget hålla ihop som människor och orka med livet. 

Själavårdande funktion

I det tror jag att tacksägelsen och lovsången fyller en viktig och själavårdande funktion. När jag får lyfta upp mitt hjärta, och kanske mina händer, i lovprisning och ge Gud äran och mitt tack – även de dagar jag själv inte känner glädje – märker jag att det hjälper mig att släppa taget om oro, missunnsamhet, irritation, prestation och ångest. Lovsången blir ett sätt att kalibrera mitt liv. 
Att låta mitt liv få bulta i takt med Guds hjärta och påminna mig om vem jag egentligen är. Att jag är barn till Gud den högste, och däri vilar mitt egentliga värde. 
Det finns en frihet i lovsången (oavsett om det är med musik ­eller i form av tyst bön). Att för en stund släppa fokus från sig själv och stämma in i sången. Vända hjärtat till Gud i tacksägelse och lovprisning.

Ida-Maria Brengesjö
evangelist, pastor och församlingutvecklare