I mitten av förra seklet hette det att missionspastorn John Hedlund sprängde fromhetsvallen med sina böcker och sitt predikantskap. Hans möten var utåtriktade, och i valtider innehöll de även partiledarutfrågningar. Sedan Hedlund predikat på danspalatset Nalen kallades han i kvällspressen för ”Nalenpastorn”.

Något liknande skulle man kunna säga om Joel Halldorfs författarskap i tidningar, tidskrifter och på förlag. Som ”Expressenpastorn” spränger han inte bara fromhetsvallar, utan också den nutida betongmuren mellan religion och samhällsliv. Den muren kan kanske viss verksamhet överbrygga, men varken teologiskt eller kulturellt är den riven.

Men här i Gud: Jakten är det som om den är riven. Halldorf använder frimodigt kyrkans eget språk – teologi och troslära, och inte minst dess paradoxer– för att förstå vår tid.

Boken ges ut på Christer Sturemarks förlag Fri Tanke. Det kan man sannerligen kalla för en ömsesidig revolution, ett steg i rätt riktning mot öppnare samtal, utan rädsla för vare sig religion eller ateism, vare sig trons hemligheter eller sekulära övertygelser.

I det perspektivet är Halldorfs nya bok i sig ett positivt tecken i tiden. Han vill ha ett samhälle som gynnar religiös och existentiell reflexion. Han tror på paradoxernas förmåga att uttolka livet och världen. Moderniteten är ju paradoxal. Men det är också en levande gudstro.

Kyrkohistorikern Halldorf använder genomgående historia för att förstå nuet. Till exempel är han medveten om det vägval som Sverige gjorde efter andra världskriget. En enig riksdag valde då en ny väg framåt, en som man menade skulle gynna demokratisk utveckling och ett humanistiskt folkhem. Ett samhälle utan framtida totalitära regimer.

Vägen dit skulle gå genom att religion, personlig tro och historiska strukturer skulle bytas ut mot rationalitet, sekularisering och demokrati. Alltigenom skulle förnuftet och vetenskapen vara det som vägleder människan till självständighet – till skillnad från en moral som hade sitt ursprung i tradition och religiös praxis. Att bryta upp från traditioner blev därmed ett slags ny tradition.

Halldorf gillar däremot tradition och religiös praxis, framför allt dess motsägelsefullhet. Boken är full av paradoxernas meningar, och författaren framträder som en nutida uttolkare av paradox efter paradox.

På sidan 237 citerar han den brittiske författaren G K Chesterton som kallade kyrkan för en ”lejontämjare” och menade att målet inte var att formulera ”balanserade ståndpunkter”, utan att låta dramatiska övertygelser balansera varandra. Kantring och fanatism uppstår när kyrkan misslyckas med att hålla samman paradoxerna. Då blir varken tro eller teologi meningsbärande och existentiellt avgörande.

Gud: Jakten består av tolv kapitel med olika teman på 344 sidor: konsumtion, nationalism, islam, digitalisering, gemenskap, kristen höger, existentiell rastlöshet och så vidare. De olika kapitlen hålls ändå ihop av några genomgående tanketrådar: existentiell längtan, teologi, filosofi och frågor om livets andliga dimensioner.

Detta borde bli höstens studiebok i kyrka och samhälle. För enskilt studium finns en bakvagn med både källförteckning, begreppsförklaringar och ett sinnrikt index. Och förlaget och Studieförbundet Bilda bjuder på en bra studieguide för samtal kring boken.