Han har studerat dopets kreativa möjligheter

– Jag har velat visa att även om handlingsutrymmet kan verka litet så händer det mycket vid den enskilda prästens eller pastorns gestaltning. Det finns en lågmäld kreativitet som påverkar hur ­dopet de facto faller ut.

Få har undersökt

Joel Appelfeldts forskning bygger på två grundläggande iakttagelser. Den ena: Att närmare tusen svenskar döps varje vecka. Den andra: Att trots dess teologiska särställning har få undersökt hur dopet i praktiken går till.

Nyligen lade han fram sin avhandling, Dopet som hantverk: Gudstjänstkreativitet och liturgisk taktik i Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan, vid Enskilda högskolan i Stockholm.

När man talar om kreativitet i liturgiska sammanhang handlar det ofta om behovet av nyskapande, menar Joel Appelfeldt. Som om det där med kreativitet var något man kan välja eller välja bort. Men kreativiteten finns enligt Joel Appelfeldt alltid med, i varje dophandling.

Samfundens handböcker är den givna ramen. Samtidigt utspelar sig varje dop i ett unikt sammanhang sett till tid, miljö och deltagare.

Tittar man flyktigt tänker man ”jaja, de gjorde som det står i boken”. Men börjar man djupstudera ser man det komplexa mötet mellan prästen eller pastorn, de ibland kyrkovana deltagarna och handboken. Det har varit fascinerande att se alla de sätt som präster och pastorer använder för att vara kreativa i det lilla.

Ekumeniskt anslag

Till uppfinningsförmågan hör inte minst ett ekumeniskt anslag, berättar Joel Appelfeldt. I sin forskning mötte han exempel på hur pastorer i Equmeniakyrkan hämtar inspiration från svenskkyrklig tradition.

– I Equmeniakyrkans handbok nämns dopljus, eller Kristusljuset, som de kallar det. Men man har inga böner kopplade specifikt till ljuset. Ett par av de pastorer som jag har studerat hade då plockat in liktydiga formuleringar som finns i Svenska kyrkans handbok.

Idéflödet rör sig även i motsatt riktning. Joel Appelfeldt berättar om hur en präst ­tagit intryck av baptistisk doptradition. Inte genom att döpa baptistiskt, men i sitt sätt att betona lärjungaskapet som tema i dopet.

Bidra till reflektion

Nu hoppas han att avhandlingen kan bidra till reflektion inom kyrkorna, men också inom akademin.

– Vi behöver ett språk för vad det är som händer i dopgudstjänsten. Det finns hur mycket som helst skrivet kring predikohantverket, det ses som något man utvecklas i. På samma sätt kan vi också tydligare reflektera kring dopet, som är en central del av vad det innebär att var pastor och präst.