Matematikern Blaise Pascal fyller 400 år

Jag var i tjugoårsåldern och lyssnade på apologeten som besökte ungdomsmötet i kyrkan. Han talade länge och väl om vikten av att som kristen använda sitt förnuft. Som ett avskräckande exempel på motsatsen citerade han den franske tänkaren Blaise Pascals kända ord om att ”hjärtat har sina skäl som förnuftet inte känner”. När jag efter föredraget talade med apologeten minns jag att jag tog Pascal i försvar. ”Jag tycker att du var lite orättvis mot Pascal”, sa jag.

Framstående matematiker

Den 19 juni för 400 år sedan Blaise Pascal föddes i staden Clermont-Ferrand i centrala Frankrike. Han dog innan han fyllt 40 men hann ändå uträtta mycket under sitt korta liv. Han var en framstående matematiker och fysiker (måttenheten för tryck har uppkallats efter honom), han uppfann och byggde den första räknemaskinen, och han anses därtill vara en av den franska prosans stilistiska mästare. Bland teologer och filosofer är han nog mest känt för det postumt utgivna och ofullbordade verket Tankar, från vilket ovan nämnda ­citat kommer.

Omvälvande erfarnehet av Guds närvaro

Den 23 november 1654 vid halv elva på kvällen, drabbades Pascal av en två timmar lång omvälvande erfarenhet av Guds närvaro. Vid hans död åtta år senare fann man en papperslapp insydd i hans rock där han beskriver sin dramatiska upplevelse. Det första ordet är ”Eld” och Pascal skriver sedan kortfattat om Jesus Kristus, om ”Glädje, Glädje, Glädje, tårar av glädje” och om att känna Gud genom Jesus och evangelierna.

 Att läsa honom är som att hela tiden befinna sig i en skör balans mellan olika positioner. Han är en mästare på att störa, och 400 år efter sin födelse lämnar han oss ingen ro.

Att tron inte var endast en intellektuell fråga för Pascal är uppenbart. Han sympatiserade med jansenismen, en slags reformrörelse inom dåtida fransk katolicism. Namnet kommer från den nederländske teologen Cornelius Jansen (1585–1638), och jansenismens teologi är i sin tur starkt influerad av Augustinus av Hippo (354–430).

Risken för missförstånd stor

Det är viktigt att inte läsa gamla texter med nutidens ­glasögon. Gör man det är risken för missförstånd stor. Pascal skriver ­upprepade gånger om ”hjärtat”. Men vad menar han med det? I vår tid står hjärtat för känslor och sentimentalitet. Pascal levde i en ­annan tid, och man kan nog vara ganska säker på att ”hjärtat” ­betydde något helt annat för honom. I Bibeln är hjärtat personlighetens centrum, det som gör att jag är jag. Det är med hjärtat man känner, ja, men det är också med hjärtat man tänker. Två exempel: ”Dåren säger i sitt hjärta: ’Det finns ingen Gud’” och ”Människan gör planer i sitt hjärta” (Ordspråksboken 16:1). Notera att båda Bibelcitaten kommer från Svenska Folkbibeln, medan Bibel 2000 helt undviker ordet ”hjärta” – man får kanske förmoda att det är av pedagogiska skäl. Hjärtat i Bibeln är inte bara känslor, det är också kognition, tankar, språk och förnuft. Och för att återgå till Blaise Pascal finns det goda skäl att förstå ”hjärtat” på det sättet när man läser ­honom.

Korta textfragment

Tankar består av ett antal korta textfragment, och det verkar som Pascal hade tänkt dela in boken i två delar. I Del 1 avsåg han att skaka om skeptiker och tvivlare för att sedan i Del 2 få dem att inse kristendomens sanning. Andra halvan av Del 2 ter sig nog minst övertygande för en nutida sekulär läsare eftersom Pascal där använder Bibeln på ett sätt som för dagens människa bitvis kan verka naivt. Samtidigt finns där för den troende tänkvärda aforismer, till exempel gällande hur en kristen ska göra för att tolka Bibeln. ”Gamla testamentet”, skriver Pascal, ”är en chifferskrift.” Denna till synes enkla mening rymmer större teologiska djup än vad man i förstone kan tro. För ett chiffer har en nyckel, och följdfrågan blir då vilken denna nyckel är.

Som den djupt kristocentriska tänkare han var, är det uppenbart att Jesus är denna nyckel för Pascal. För honom betydde ­Jesus Kristus allt: ”Jesus Kristus är måttet för allt, och det centrum som allting siktar mot. Den som känner honom, känner alltings grund.”

Fyrahundra år efter sin födelse uppfattas Pascal fortfarande som relevant, även av människor som inte är troende. Han finns till exempel med på den lista av cirka 80 tänkare som filosofilärare i det djupt sekulära Frankrike har att utgå från när de bestämmer vilket verk deras elever ska djup­studera under sista året på gymnasiet.

För att återgå till frågan om förnuftets roll i det mänskliga ­livet så finns det många aforismer i Tankar som är värda att meditera över. Ett exempel bland många: ”Om man underkastar allt under förnuftet, försvinner helt det mysteriösa och övernaturliga i religionen. Kränker vi däremot förnuftets grundlagar, blir religionen meningslös och löjlig”.

Tankens ekvilibrist

Pascal arbetar ständigt med kontraster, han ägnar sig hela ­tiden åt att balansera olika påståenden mot varandra. Han är någon slags tankens ekvilibrist. Att läsa honom är som att hela tiden befinna sig i en skör balans mellan olika positioner. Han är en mästare på att störa, och 400 år efter sin födelse lämnar han oss ingen ro.

Fotnot: Citaten är från Pascal, B. Tankar I-II. Forum, 1995.
 

Emmanuel Bäckryd
docent i smärtmedicin, Linköpings universitet, överläkare, teol.kand.