Inget att oroa sig över

Nedanför stod ­pappan redo att ta emot. Med ett lätt plask och högljutt fnitter log hon mot pappan med sitt blöta ansikte, då hon togs emot av hans utsträckta armar.

Bilden får mig att tänka på Jesus, då han undervisar lärjungarna om att han snart ska lämna dem, att han personligen inte kommer att vara nära dem så länge till. Att han likt pappan vid rutschkanan inte alltid kommer att vara där och ta emot.

Lämnat sitt gamla yrkesliv

Hur kändes det för lärjungarna att höra detta? Rädsla, osäkerhet? Oförståelse? Eller rent av illvilja att han var på väg att svika dem. Trots allt hade de ju gjort flera uppoffringar för att följa ­honom. Flera hade lämnat sitt gamla yrkesliv och följt Jesus. Fiskenäten hade lämnats för ett liv som de inte visste så mycket om. De hade satt tillit till Hans ord, gjort nya livsval, bytt sitt sociala sammanhang och också fått ett helt fantastiskt liv med större och djupare mening då de fått se människors liv upprättats genom Jesu ord. Nu börjar han plötsligt att prata om att han inte längre ska vara med dem. Vad menar han? Vem ska då ta emot i rutschbanan? Vem ska de då följa om vem ska de då kunna lita på?

Jesus förstår lärjungarnas känslor och han ser deras veck i pannan. Vanmakten i att inte veta, att inte förstå och att inte ha kontroll.

Regionalt scoutläger

I skrivande stund pågår ett scoutläger ett par mil från församlingen här i Hökerum. Ett regionalt läger med runt 350 scouter i åldrarna 7–14 år. Från den lokala kåren deltar som mest ett 70-tal barn med ledare och några medföljande föräldrar. Flera av barnen kommer att prova på självständighet för första gången. Då packningen är klar, ombyten och sovsäck på plats, kommer flera av barnen för första gången prova på att sova hemifrån. En del tycks göra det naturligt, medan andra brottas mellan vilja, rädsla och spänning.

Darrande underläpp

En och annan förälder tycks stå med leende blandad med ­darrande underläpp, hur ska det gå? Har den lille blivit så stor? Frågorna och tankarna är många. Nu lämnar flera föräldrar över förtroendet och ansvaret för barnen till lokala scoutledare. Ledare som vill barnen väl, som vill trösta, lära och undervisa. Inte så ­sällan kommer stolta föräldrar sedan och hämtar sina älsklingar förundrande över allt barnen lärt sig.

”Vilken gåva, vilket förtroende att vi i Guds eget väsen har en Vän som vill oss väl och som alltid är med.”

När Jesus berättar för lärjungarna om att han kommer att lämna dem och han beskriver vad som kommer att hända säjer han i nästa andetag…Min frid ger jag er”. I en översättning står det att ”Vännen, den helige Ande kommer att förklara allt för er” Han kommer att påminna er om allt jag sagt. Oroa er inte och var inte ledsna”.

Okända förhållanden

Det finns mycket som kan skapa oro, okända förhållanden och frågor om hur det ska bli, då är det extra gott att låta Jesusorden få leda, vännen den Helige ande kommer att förklara allt och att han kommer påminna oss.

Vilken gåva, vilket förtroende att vi i Guds eget väsen har en Vän, en personlig vän som vill oss väl och som alltid är med. Jesus förbereder, rustar sina lärjungar och gör dem redo för ett liv med en personlig relation med Vännen, den helige Ande. Om det, får vi förtroendet att förmedla vidare både till oss själva till ledare, församlingar och lite oroliga föräldrar till scouterna.