Jesus blir synlig i gemenskapen

Från att de närvarande i Nasarets synagoga häpnade över Jesu visdom och underverk till att han blir ifrågasatt. Det konstaterades att han bara var snickar­sonen, en vanlig bror från byn, och därmed inte, samtidigt, kunde vara en profet. Så tycks Jesus ha blivit en stötesten som man vände sig bort ifrån och som stöttes ut ur gemenskapen. Hur svårt är det inte att se alla de lager som vi som individer utgör och hur svårt är det inte att leva tillsammans? Jesus var på samma gång hemma­sonen, men samtidigt Guds son.

Sociala medier

Jag drar paralleller till sociala medier och hur fort något kan vända, hur drastiskt det kan bli från nästan ingenting, till oerhörda konsekvenser. En enskild individ eller grupp kan ”hängas ut” och beskrivas i snäva, ofta negativa ordalag. Vi behöver vara noga med källkritiken och ställa relevanta frågor för att urskilja sannings­halten i det vi ser och hör. Kanske var det det som folket i Nasarets synagoga försökte sig på, men ändå misslyckades med.

Temat, att leva tillsammans, handlar bland annat om detta. Att försöka se mer av varandra, än det jag redan vet, eller tror mig veta. Att ställa frågor i syfte att komma närmare, inte för att stöta bort. Inte automatiskt gå på hörsägen ­eller anamma vad majoriteten eller de mest högljudda anser stämma.

Landar i församlingen

Att leva tillsammans, det kan vi fundera på utifrån olika perspektiv. Jag landar i församlingen, vilken kan beskrivas både som en mänsklig och en gudomlig gemenskap. Jesus är närvarande och blir, på olika sätt, synlig i de troendes gemenskap och samtidigt finns där brister. Människor i församlingen är olika och tron kan uttryckas på skilda sätt. Det är därför viktigt att församlingen hålls samman av dess centrum, Jesus, och inte av sina gränser.

Gemenskapen är fri men uppgiften bärs tillsammans, vilket bland annat handlar om möjligheten att kunna leva tillsammans. Om inte Kristi kyrka strävar efter detta, vem och vilka sammanhang kommer att göra det? Enklare vägar finns men frågan är om de är svar på Jesu förbön om enhet, ett uttryck för undervisningen i Nya testamentet och med rötterna i de första församlingarna.

Frimodigt försök

Församlingen bär i sig en potential och ett bidrag, också in i samhället. Som ett ödmjukt och frimodigt försök att vara en plats där vi erkänner och mottar olikheter som rikedomar och avgörande delar, viktiga för helheten.

Låt oss inte vara rädda för skav och konflikter vilka i bästa fall kan föra oss närmare varandra. I församlingsgemenskapen kan profetiska löften förverkligas, att vara ett Guds folk oavsett gränser, samtidigt med kallelsen att vara en profetisk röst för att motverka segregation och främlingskap, var den än finns i världen. Så kan församlingen, av nåd, få vara en glimt av himmelriket, som Jesus undervisade om (Matt 13), och vi kan häpna över det vi tillsammans får vara och välkomna till.