Kvinnoröster ska ge vägledning

”Katolska kyrkan är min moder. Hon gav mig näring alltsedan min barndom. Nu är hon sjuk, och jag kan inte kosta på mig att överge henne.” skrev en indisk kvinna.

Dominikansyster Madeleine Fredell i Stockholm är en av dem som vill se förändringar i kyrkan. Hon är engagerad i Vi är kyrka, en grupp med internationella förgreningar som just vill se reformer.

De många enkätsvaren har sammanställts av akademiker från universitet i Australien och England. I början av mars presenterade Madeleine Fredell själv en del av svaren vid en nordisk konferens i Oslo.

– Påve Franciskus har genom öppenhet skapat en kreativ jordmån, alla får tänka till, säger hon.

Grundlig teologisk reflexion

Jorden gungar under oss. Det måste till förändringar som att öppna ämbeten för kvinnor. Men allt kräver en grundlig teologisk reflexion.

Precis som Ulla Gudmundson tror hon att det kan ske överraskningar i processen, men tillägger:

Det är enormt många frågor som kräver expertgrupper för att gå igenom.

Nästan alla av de som svarat värderar sin katolska identitet högt, samtidigt som tvåtredjedelar identifierar sig som ekumeniskt kristna. Några saker går igen i de över 17 000 svaren. Olika slags övergrepp på kvinnor, barn och ordenssystrar oroar och återkommer i svaren. Kvinnligt ledarskap i kyrkan (68 procent är öppna för att präster skall kunna prästvigas), inklusivt språk i mässan, sexualitet och hbtq är andra områden där de flesta som svarat önskar reformer. Intressant är att stödet för homo-, bi-, trans- och queerpersoner är starkare bland de äldsta kvinnorna än bland de yngsta (93 respektive 65 procent).

Regler för skilsmässor är en annan punkt som tas upp.

Krav på mer demokrati

Kraven på att katolska kyrkan skall bli mer demokratisk återkommer också. Den beskrivs med ord som auktoritär, patriarkal och toppstyrd. En del talar till och med om kvinnohat i kyrkan. ”Osynliggör inte kvinnor” skriver en nicaraguanska. Och en äldre ordenssyster från Filippinerna meddelar: ”…jag är starkt engagerad i arbetet att förändra den patriarkala kyrkan. Frustration och besvikelse är ständiga följeslagare, men också en djup övertygelse om Andens kraft att få till stånd en förändring.”

Fredell är nöjd med hur Stockholms katolska stift hanterat den synodala processen, mindre imponerad är hon över sammanfattningen som gjorts på nordisk nivå. ”Urvattnad” är hennes sammanfattning.

Skrivet i stjärnorna

Vad som kommer ut av den stora synodala processen är ännu skrivet i stjärnorna. Men förväntningarna är stora på flera håll, inte minst i Tyskland där kraven på reformer i katolska kyrkan länge varit uttalade. En yngre kvinna i Tysklands grannland Polen skriver: ”Jag vill vara en del av kyrkan. Men … jag tror inte längre på den här kyrkan. Den måste ändras i grunden.” Nästan en tredjedel av alla som svarat säger till och med att de inte längre har en plats i kyrkan om den inte ändras. Detta tillskillnad alltså från den indiska kvinnan som citerades i början och som inte tänkte överge den ”sjuka” kyrkan.

Förändringar måste komma, menar Madeleine Fredell.

Inför höstens biskopskonferens i Rom kan vi bara hoppas att den Heliga Anden blåser in samma kraft och inspiration som Hon gjorde vid Andra Vatikankonciliets början.