Ny bok: Anden och ungdomar visar vägen till förändring

Världen förändras i snabb takt. Den tid som frikyrkan föddes i är sedan länge historia. Men vad behöver frikyrkan förändra för att fortsätta att vara en levande rörelse som kan möta människors andliga behov och förmedla evangelium?

I den nya boken Nya vägar för förändringens skull, som ges ut i Enskilda högskolans skriftserie Tro och liv, försöker ett tjugotal medverkande ge vägledning för frikyrkligt förändringsarbete. Det är en bred bok, med författare från många samfund, även från Svenska kyrkan, och ämnen som berör allt från lovsång till ekumenik.

En av redaktörerna är Emma Rudäng, pastor i Equmeniakyrkan på Björkö i Göteborgs skärgård.

– Det finns inte något skrivet om förändringsarbete utifrån ett frikyrkligt perspektiv. Därför är den här boken viktig, säger hon till Sändaren.

– Jag hoppas att boken kommer att läsas och användas av många. Det finns en sådan bredd i boken, så jag tror att alla kan känna igen sig i något, säger hon.

Församlingar måste vara öpna för att förändras

Hon är en person som brinner för att dela med sig av den kristna tron, men har mött de hinder som i dag finns för att nå ut till människor. Hon tror att församlingar måste vara öppna för att förändras om trösklarna in ska bli lägre.

– I en församling blir man matt om förändringsarbetet landar i att man ska använda nya metoder. Det måste i stället utgå från längtan en längtan efter att möta människor i vår tid. Då blir det något annat, säger hon.

Våga pröva nya saker

Emma Rudäng menar att en viktig faktor för förändring är att faktiskt våga pröva nya saker i församlingen.

– Det är viktigt att bereda plats för och låta yngre generationer kliva in. Ta dem på allvar och låt dem, och människor i alla åldrar, att verka i sina gåvor, säger hon.

Evangelisten Ida-Maria Brengesjö har också varit involverad i boken. Hon ser förändringsarbetet som en överlevnadsfråga för frikyrkan.

– Eftersom samhället förändras så fort så måste vi också fundera över hur vi kan förändras, så att vi talar på ett sätt som människor förstår. Förhoppningen är att boken kan bidra med konkreta verktyg, säger hon.

Det är viktigt att bereda plats för och låta yngre generationer kliva in. Ta dem på allvar och låt dem, och människor i alla åldrar, att verka i sina gåvor. Emma Rudäng

Hennes text i boken handlar om den helige Ande. Som pastor i Equmeniakyrkan har hon ibland mött en tveksamhet inför att fokusera på den helige Ande. Hon tror att det kan ha att göra med historiska händelser, att den helige Ande och karismatiska skeenden förknippas med pingströrelsen och därför upplevs som främmande för många inom Equmeniakyrkan. Andra kan ha sår från karismatiska sammanhang.

Hon tror dock att Anden måste vara med om en församling ska växa.

– Utan Anden kan jag inte erfara Guds kärlek, jag kan inte förstå på djupet att jag är sedd och älskad av Gud. Om vi missar ­dimensionen med den helige ­Anden så går vi i mänsklig kraft, säger hon.

Rädsla för att förlora kontrollen

Hon tror också att det kan finnas en rädsla i församlingar för att förlora kontrollen om man bjuder in den helige Ande.

– Där är mitt ansvar som förkunnare att visa att Anden är en god gåva, inte något som getts av illvilja, säger hon.

Hon vill också vidga förståelsen av hur Anden verkar i våra liv. Anden är inte begränsad till tungotal eller profetior, Anden kan också verka i det tysta. När man får en ingivelse att ringa en vän så är det också ett exempel på att ledas av Gud, menar hon.

– Man får pröva och vägleda varandra. Det behöver inte ske under gudstjänsten, jag tror mycket på mindre sammanhang, som i hemgruppen, säger hon.

Att pröva nytt kräver ett visst mått av mod. Och det är inte alltid populärt. När det handlar om förändring i organisationer och företag så finns det alltid en minoritet som motsätter sig det, enligt Ida-Maria Brengesjö. Samtidigt brukar det finnas en grupp som välkomnar.

– Jag tror att vi i kyrkan behöver utmana oss att inte bara lyssna till dem som alltid är emot, utan också till dem som vill testa nytt. I vissa sammanhang kan vi behöva låta dem springa före.