Avslöjar Dag Hammarskjölds dolda sidor

Påven vid East River. Det var så engelsmännen brukade kalla Dag Hammarskjöld, där East River syftar på FN-kontorets placering i New York.

Det var också vad författaren Staffan Carlsson berättade för sin förläggare Abbe Bonnier.

Repliken ledde till ett samtal om lämplig boktitel. ”Påve” funkar inte, menade förläggaren, det klingar för katolskt. I stället blev det ordet ”helgon” – visserligen katolskt även det, men i folkmun synonymt med en oförvitlig person.

Det vill säga så som Dag Hammarskjöld blivit betraktad. Som ett etiskt och andligt föredöme.

Inte lika omskriven

Men så var det den där andra delen. Den som inte är lika smickrande och som inte heller blivit lika omskriven. Det är den som Staffan Carlsson vill belysa med sin nya bok Helgon och maktspelare – Dag Hammarskjöld som politiker.

– Hammarskjöld är mycket mer komplex än vad man ofta gör honom. Även i mina ögon är han stor. Men vilka var hans misstag och brister? Hans storhet blir inte mindre av att jag ger honom mänskliga proportioner och berättar om kompromisserna med idealen och de egenskaper som var en smula problematiska om man ska leda en stor organisation som FN.

Staffan Carlsson har själv en lång diplomatkarriär bakom sig. Han har tjänstgjort i Dhaka, Moskva och Washington, och varit ambassadör i Budapest, London och Berlin.

Inte hela sanningen

Han visar att bilden av den principfaste FN-chefen på kant med stormakterna inte är hela sanningen.

– Hammarskjöld var inte den moraliskt kompromisslösa person som många vill tro. Han slogs för fred, försoning och rättvisa. Men han ville nå resultat. Att kompromissa var nödvändigt för att få med sig stormakterna.

Precis som titeln anger är det politiken som är bokens fokus. Det hindrar inte att andligheten också tar plats. I många år har Staffan Carlsson samlat material för sin bok. När han förklarade för en vän att han varken tänkte skriva om Dag Hammarskjölds andlighet eller tragiska död – i en än i dag ouppklarad flygkrasch – påpekade vännen att han skulle tappa många läsare.

Staffan Carlsson upptäckte snart själv att det inte går att komma runt ämnet.

– Det går inte att skilja andligheten från gärningen, säger han.

När Dag Hammarskjölds Vägmärken kom ut 1963 väckte den stor uppståndelse. Många blev överraskade över att FN-chefen hade en så andlig sida.

Prästsonen Staffan Carlsson är förvånad över reaktionen.

– För mig är det uppenbart att han tidigt använder ett religiöst kodat språk i sitt arbete. Han talar om FN som en hemvist för tron på en värld utan fruktan, liksom om FN som ett hoppets instrument och som ett kärlekshandlingens ramverk. Det är ju aposteln Paulus direkt.

Samtidigt konstaterar Staffan Carlsson att det i Dag Hammarskjölds fall kan vara svårt att få tro och liv att gå ihop. Vägmärken kännetecknas av att den är oerhört sträng, menar han och säger att det är uppenbart att Dag Hammarskjöld i boken går till rätta med sig själv.

Det är en rannsakan som inte märks i hans politiska vardag, enligt Staffan Carlsson.

– Där ser jag inga spår av självkritik, trots att Hammarskjöld gick genom storpolitikens skärseld och med nödvändighet var tvungen att göra svåra avvägningar.

I boken får Kongokrisen utgöra det stora exemplet. Staffan Carlsson beskriver hur Dag Hammarskjöld bemöter Patrice Lumumba, Kongos förste premiärminister efter frigörelsen från den belgiska kolonialmakten.

Lumumba på många sätt besvärlig politiker

Lumumba var en på många sätt besvärlig politiker. Han skulle få USA och Storbritannien som motståndare. Men redan innan de hade vänt sig mot Lumumba, och nästan innan Hammarskjöld ens träffat den kongolesiske premiärministern, är han inne på spåret att han måste försöka marginalisera Lumumba, säger Staffan Carlsson.

– Jag lyssnar på KG Hammar och andra som talar om Hammarskjölds intresse för den judiske filosofen Martin Buber. Centrala delar av Bubers tänkande har att göra med diplomatens vardag, med att se den andre, motparten, och med förmågan att se saker och ting med den andres blick. KG Hammar brukar tala om hur Dag Hammarskjöld kunde försätta sig i ett ”buberskt tillstånd”.

– Om det är sant, var fanns det buberska tillståndet när han mötte Patrice Lumumba?, undrar Staffan Carlsson.

Dag Hammarskjöld gör inte en ansträngning för att möta honom.

Patrice Lumumba mördades 1961, av sina politiska motståndare.

Sågs inte som intressant av radikala kristna

På svensk hemmaplan är Dag Hammarskjöld sedan länge omhuldad. Inte minst i kyrkliga kretsar. Men på 1960-talet sågs han inte som intressant av radikala kristna, säger Staffan Carlsson. Det är både märkligt och begripligt, menar han. Märkligt, eftersom Dag Hammarskjölds betoning på handling som en väg till helgelse ligger nära 1960-talets radikala strömningar i både den lutherska och den katolska kyrkan.

Begripligt, eftersom Dag Hammarskjöld, som Staffan Carlsson uttrycker det, inte var en man för den radikala vänstern. Varken i eller utanför kyrkan.

– Hammarskjöld var antikommunist, även om han i rollen som FN-chef förstås var tvungen att ta hänsyn till alla stormakter, inklusive Sovjetunionen. Han reagerade starkt på Olof Lagercrantz berömda artikelserie i DN, där Lagercrantz blundar för förtrycket.

Kritisk till KG Hammars tolkning av Hammarskjöld

Den tidigare ärkebiskopen KG Hammar har spelat stor roll för att göra Dag Hammarskjölds känd i kristna kretsar. Staffan Carlsson är på flera punkter kritisk till hur KG Hammar tolkar Hammarskjöld. Carlsson skriver i sin bok att KG Hammar projicerar sina egna politiska uppfattningar på den världsberömda FN-chefen.

– Jag har stor respekt för KG Hammar som förkunnare och det är tydligt att han är djupt berörd av Hammarskjöld. Men Hammars inställning att verklig fred endast kan nås genom icke-våld delas inte av Hammarskjöld. Dag Hammarskjöld var inte pacifist.

Staffan Carlsson var tonåring när nyheten om Dag Hammarskjölds död spreds över världen. Han hade innan dess följt nyhetsrubrikerna om den svenska FN-chefens roll på världsscenen. Staffan Carlsson säger att de nog inte var helt betydelselösa när det kommer till hans eget yrkesval.

Snabbt lärde han sig att den internationella diplomatkåren är full av tjänstemän med samma bakgrund som han själv. När han kom till USA som stipendiat kunde han mötas av repliken ”Ah, so you're a PK”. Det betyder ”preachers kid”, eller som det heter på svenska: ”prästunge”.

– I både präst- och diplomatyrket har ordet en central ställning. Båda kräver en känsla för ords valör.

Kapitel om ordet som verktyg

Boken om Dag Hammarskjöld rymmer ett helt kapitel om ordet som verktyg.

I dag, drygt 60 år efter Dag Hammarskjölds död, är Sveriges Natoansökan den stora utrikespolitiska frågan. Vad hade han sagt om den?

– Det råder ingen tvekan om att han hade stöttat en ansökan. Han var tydlig med att solidaritetslinjen var huvudlinje i svensk utrikespolitik och att valet att stå utanför Nato avvek från den. Skälet då stavades Finland, som var i ett utsatt läge och efter kriget tvangs ingå en vänskapspakt med Sovjetunionen. Av Hammarskjölds efterlämnade papper framgår att han ansåg att om det sovjetiska trycket skulle komma att rikta sig mot Sverige, så skulle detta tvinga oss in i Nato.