Roland Fransson tar emot på parkeringen utanför sin lägenhet i centrala Ödeshög, naturligtvis iklädd scoutskjorta med Gilwellhalsduk och insignier. Gilwellutbildningen gick han 1968, när han hade varit ledare i tio år. Hur många skjortor han slitit ut under sina totalt 64 år som ledare vet han inte, kanske 5-6 stycken, men annars är det inte mycket som Roland inte har koll på.

Känd profil i Ödeshög

I Ödeshög är han en känd profil efter att i 45 år ha jobbat på banken, varit kommunpolitiker, bibelspridare, kamratstödjare och frimärkssamlare för att bara nämna några av Rolands många engagemang. Men kanske är scouterna ett av de viktigaste. Hur blev det så?

– Jag var med på tonårsläger 1956, 57 och 58, blev frälst 1956 och gick med i missionsförsamlingen 1959. 1958 fick jag frågan om att gå in som ledarscout och 1960 skrev jag mitt första protokoll i SMU.

Kassör i 40 år

Och på den vägen är det, för att använda en gammal klyscha. Roland har varit kassör i församlingen i 40 år och sekreterare i 20, han har varit kassör i Kristen Gemenskap i Ödeshög, han är ansvarig för Gideoniternas Mjölbygrupp, aktiv i Världens Barn-insamlingen och kassör i IOGT-NTO:s kamratstödjarförening. Dessutom driver han efter pensioneringen 2003 ett familjejuridikföretag. Till allt detta ska läggas att han sedan 1978 besökt 62 länder på olika håll i världen.

Om sitt liv, sina många engagemang och resor har Roland skrivit den 300-sidiga boken Jag blev Ödeshög trogen som kom ut i september och säljs till förmån för kyrkans arbete i Kongo-Kinshasa.

Väldigt liten församling

Immanuelskyrkans församling i Ödeshög är i dag väldigt liten, cirka 30 medlemmar, och samtal förs med baptistförsamlingen om ett eventuellt samgående. I scoutverksamheten finns 10 till 15 barn.

– Den verksamheten ger väldigt mycket, säger Roland. Det är annars ont om scouter i den här delen av Region Öst. Det sägs att det beror på ledarbrist. Här i Ödeshög är vi fyra ledare – det är jag, en pensionär som är fyra år yngre än jag, en i 50-årsåldern och en ledarscout.

Rörelsen har förändrats

Under de många år Roland har varit scout har ju rörelsen förändrats en hel del.

– Jo, men även om programmet görs om så ligger principerna kvar i botten. Det handlar om patrullen, kristen etik och att ta hänsyn till naturen. Vi är ute så mycket som det går, nyligen hade vi primitiv matlagning vid en sjö här i närheten och vi är ofta vid SMU:s sommarhem nere vid Vättern, säger han.

– Jag tycker att det är viktigt att barn och ungdomar får lära sig ordning och reda och att ta hand om varandra. Det hoppas jag att de lär sig i scouterna, säger Roland och berättar att han en gång fick frågan av en scout varför han varit ledare så länge: ”Är det på grund av oss scouter, programmet eller Gud?”

– Då blev jag först mållös, men svarade sedan: alltihop!

Jag tycker att det är viktigt att barn och ungdomar får lära sig ordning och reda och att ta hand om varandra.

Roland förbereder sig noga inför varje scoutsamling. Han har ett särskilt ansvar för andakterna.

– Inför varje scoutandakt tittar jag på vad det handlar om kommande söndag och så pratar vi om det och jag frågar vad de tycker. Det blir så många intressanta och fina samtal. Jag har haft både Jehovas vittnen och muslimer i scouterna

Hur många scouter han mött under alla år som ledare går ­naturligtvis inte att uppskatta.

– Men jag möter ofta folk som säger ”dig har jag haft som scoutledare”. Och jag vet att i en familj har jag haft i fyra generationer som scouter.

Inga planer på att sluta

Däremot kan Roland Fransson räkna ut exakt hur många läger och hajker han varit på mellan 1956 och 2022. Det har han nämligen skrivit upp i en anteckningsbok som han visar. Hans lägerfilt är full av påsydda lägermärken.
Några planer på att sluta som ledare har han inte trots att hälsan och synen inte är den allra bästa efter en stroke för några år sedan.

– Jag vet inte hur länge jag håller på, men det vore tråkigt om scouterna skulle läggas ner på grund av att jag slutar.