Svaret på lidandets gåta för komplext för att förstå

”Man undrar ju vad man har gjort för fel för att förtjäna detta.” Minnet av hennes sorgsna ord dyker upp inom mig under en omläsning av Jobs bok. De uttalades för många år sedan, och jag kommer ihåg hur hon låg där i sjuksängen när jag kom på ett privat besök. Hon undrade. Frågade sig om den olycka hon råkat ut för, och som lett till att hon behövt genomgå en operation, var ett gudomligt straff för något hon gjort. Personen i fråga var bra mycket äldre än jag och jag minns att jag tyckte hon resonerade konstigt. Att hon som mångårig troende borde veta bättre.

Allmänmänsklig företeelse

Frågan om man gjort sig förtjänt av sitt lidande verkar vara en allmänmänsklig företeelse, åtminstone om man anlägger ett historiskt perspektiv. Den verkar vara minst lika gammal som Jobs bok i Bibeln.

Jobs bok är både helig skrift för de troende och stark litteratur, och att i några korta satser sammanfatta den låter sig egentligen inte göras. Dessutom kanske en av poängerna med boken är just att betona tillvarons komplexitet och det mänskliga livets ­tvetydigheter. Att det inte finns något enkelt svar, att det är så mycket vi inte vet.

Vedergällningslära

Job och de tre vänner som ­sedermera kommer för att besöka honom är överens om en sak: Universum vilar på säker moralisk grund. Den som handlar rätt belönas av Gud, den som handlar fel bestraffas. Så enkelt och mekaniskt är det, slår de fast. Denna vedergällningslära bildar klangbotten i Jobs bok. När Job, den rättfärdigaste mannen på jordens yta, drabbas av ett ofattbart lidande är hans tre vänner därför säkra på sin sak. Med tanke på allt detta elände som han tvingas genomgå måste han ha begått en fruktansvärd synd! Men Job kan inte, ens efter en veckas tyst reflektion och introspektiv prövning, se att han skulle gjort sig skyldig till något som kan stå i paritet med det fruktansvärda som drabbar honom. Därför blir han arg på Gud. Hans världsbild rasar, universums moraliska fundament har rämnat. Gud är orättvis anser Job, och diskussionen med vännerna böljar fram och tillbaka, med anklagelser och motanklagelser.

Ingen enkel moralisk formel

Jobs bok läses lämpligen som en protest mot vedergällnings­läran; det finns ingen enkel moralisk formel som kan göra lidandet begripligt eller förutsägbart. Job får inget svar utan får i slutändan nöja sig med att konstatera sin kognitiva begränsning. Här tangerar boken en del nutida religionsfilosofer, som när frågan om hur lidandet kan tänkas gå ihop med tron på en god och allsmäktig gud helt enkelt pekar på att vi inte har de intellektuella resurser som krävs för att svara på frågan. Enligt till exempel William P Alston begränsas vi av brist på faktiska data; oförmåga att hantera frågans komplexitet; svårigheter att slå fast vad som är metafysiskt möjligt eller inte; okunskap om alternativen; okunskap om bredden av möjliga värden; begränsningar i vårt omdöme. En diger lista kan tyckas – och kanske är den alltför diger? Leder inte påståendet att vi är kognitivt begränsade i förlängningen till en självmotsägelse? Sågar Alston och hans vänner så att säga av grenen som de sitter på? För om vi inte vet något med säkerhet, hur kan vi då vara säkra på vår egen skepticism?

Jobs bok påminner oss om att människans brottning med lidandets varför inte är ett modernt påfund.

Den här typen av argument är ganska vanliga när den så kallade skeptiska teism kritiseras (”skeptisk” ska här förstås som en skepticism gentemot människans kognitiva förmåga, inte gentemot tron på Gud).

Vissa nutida ­religionsfilosofer och teologer ligger alltså nära det som kan sägas vara slutsatsen i Jobs bok. Frågan om hur Guds godhet och allmakt ska kunna samsas inom ramen för en sammanhållen livsåskådning är för övrigt än i dag i allra högsta grad levande inom teologin och religionsfilosofin. De som menar att lidandet talar mot Guds existens tenderar dock att i mindre grad än tidigare använda sig av logiska argument. Det har nämligen visat sig vara synnerligen svårt att använda logiken för att visa att Gud inte finns. Många vänder sig därför till probabilistiska argument, det vill säga man försöker på olika sätt argumentera utifrån vad som kan anses vara mest sannolikt. Lidandets verklighet kvarstår som en av den nutida människans stora invändningarna mot tron på en god och allsmäktig Gud.

Människans brottning med lidandet

Jobs bok påminner oss om att människans brottning med ­lidandets varför inte är ett modernt påfund. Brottningskampen sker aldrig i ett vakuum utan den är (för att använda religionssociologiskt språk) alltid djupt sammanflätad med den omgivande kulturens plausibilitetsstrukturer – det vill säga med vad som anses möjligt att tänka i det sammanhang man befinner sig i. Den färgstarke teologen Stanley Hauerwas påstår för övrigt i boken God, Medicine, and Suffering att själva det sätt varpå vi närmar oss frågan är djupt problematiskt och egentligen säger mer om oss än om frågan i sig. Han ifrågasätter därmed själva grunden för det projekt som startades av Gottfried Wilhelm Leibniz (1646–1716) i och med att han myntade ordet teodicé. Ordet är sammansatt av de grekiska orden theos (gud) och dike (rättvisa, rättfärdighet, domstol). Grundtanken är att försvara Gud inför mänsklighetens domstol, att rättfärdiga Guds vägar. Hauerwas vänder sig mot tanken att det moderna mänskliga förnuftet skulle kunna vara neutralt och objektivt i frågan. Enligt Hauerwas borde vi i stället först och främst fråga oss vad det är för strukturer som påverkar oss när vi på det här oreflekterade sättet gör lidandet till ett argument mot Guds existens. Vi lider aldrig i ett vakuum, och vi tänker aldrig i ett vakuum. Den som på allvar menar att det mänskliga förnuftet är historiskt situerat och alltid är påverkat av sin kontext, måste inse att detta även gäller hur vi tänker om lidandet, menar Hauerwas.

För att illustrera hans poäng kan vi gå tillbaka till Jobs bok i Bibeln. Job lider, han är arg på Gud, han är frustrerad – men han ifrågasätter inte Guds existens. Varför då? Förmodligen för att tanken inte ens är tänkbar för honom. I stället brottas han med den Gud han tror faktiskt finns.

Frågor om mål och mening

”Människan”, säger Job, ”av kvinna född, lever en kort tid och mättas av oro”. Från Job och ända in i våra dagar fortsätter människor att lida. När vi gör det ställer vi frågor, frågor om mål och mening, om rättvisa och varför, om ansvar och tro. Det är som sig bör, och för att finna ett språk för vår existentiella belägenhet kan det vara hjälpsamt att läsa gamla texter som exempelvis Jobs bok eller Psaltaren. Gamla texter som påminner oss om att vi inte är ensamma och att vårt lidande inte är unikt, att vi genom tid och rum är en enda mänsklighet. Texter som i sin mustighet smakar liv. Inte det ideala liv som vi ibland inbillar oss att alla andra lever utan det verkliga livet, det som smakar jord och blod och som Jobs brottningskamp påminner oss om.

Emmanuel Bäckryd
biträdande professor i smärtmedicin