På mindre än 150 sidor ger sig ambassadör Mathias Mossberg i kast med att skildra hur Sveriges mellanösternpolitik utvecklats sen Erlanders tid.
Fakta: BOK
Vännen som svek – Sverige och Palestinafrågan från Erlander till Kristersson
Mathias Mossberg
Karneval förlag
Titeln på boken är: Vännen som svek – Sverige och Palestinafrågan från Erlander till Kristersson. Det är klart att inte allt kommer med, men bra mycket och mycket är spännande läsning. En hel del på temat bakom rubrikerna. Och förvånande frimodigt skildrat om blanda annat Göran Perssons omsvängning av den svenska politiken. Inte alltid så särskilt smickrande, men initierat.
Bra översikt
Boken gavs ut i juni. Mycket har hänt sen dess, men för den som vill veta vad som hänt i Israel och Palestina – inte bara svenska positioner – så är detta en bra översikt. Kortfattat men ändå. Vad var det som hände? Vem gjorde vad och vad blev det av det?
Mossberg skriver bland annat, och det har i hög grad bäring på det krig som nu utkämpas: ”En fortsättning av ett status quo, som inte är något status quo utan en ständig försämring av palestiniernas livsutrymme och levnadsvillkor (…) leder med all sannolikhet till en ny och blodig konflikt”. Så vet vi att det är precis det som hänt. ”Profetian” har gått i uppfyllelse.
Systematisk landstöld
Mossberg skriver vidare om hur Sverige och EU slagit dövörat till inför den systematiska landstöld som äger rum på de ockuperade områdena. ”Land är viktigare än fred. Formeln land mot fred är sedan länge död, i den mån den någonsin haft liv”.
Det är sant som Mossberg skriver: ”Ingen kan säga att vi inte vet och länge har vetat vad som sker”. Och ändå är det som många överraskats av det som hänt på Gaza-remsan.
Spännande lösning
För den som inte orkar ta sig an alla tjocka böcker med analyser av det som skett och sker i mellanöstern, så är Mathias Mossbergs 150 sidor ett bra alternativ. Ett riktigt bra alternativ. Dessutom en spännande läsning om det som hänt kring nästan tio svenska utrikesministrar i just den här frågan. Nån som ville men inte kunde. En annan som kunde men inte vågade. En tredje som vågade men inte fick. En fjärde som vare sig ville eller kunde och en femte som kunde men inte hann. Och ytterligare några till.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR