Välkommet om heliga vanor – men korrekturfel irriterar

Initiativet att skriva en bok om heliga vanor är utmärkt. Jag tror många kommer att lockas till läsning och jag är säker på att många kommer att finna den läsvärd. Ordet ”praktiker” har blivit ett mode­ord. Själv tänker jag mest på tandläkarmottagningar när jag hör ordet och är därför tacksam att det åtminstone i boktiteln står ”vanor”.

Spänstig och stimulerande

Att författarna har så olika bakgrund bidrar till att det blir en spänstig och stimulerande skrift. Här finns skribenter från olika samfund och med olika professioner – akademiker, församlingsanställda och sådana som arbetar i helt andra sammanhang. Smaken och behoven hos oss läsare skiftar förstås, och därför kan det bli missvisande att lyfta fram några kapitel om det sker på bekostnad av andra. För det finns inget kapitel som är ointressant eller oviktigt.

En text som jag helt oväntat fastnade för var Linn Tholéns om ”skamligt mode”. Förutom att vara mycket välskrivet gav det mig hopp inför framtiden. Ett annat kapitel som berörde mig var Peter Barics om pengar. Han ger teologiska motiv till offrande som man sällan hör i kollekttal. Budskapet är att givmildhet hör samman med att vi är skapade som avbilder av en Gud som ständigt ger. Att vara generös är att ge Gud äran och är ett botemedel mot dyrkan av Mammon.

Lyfter ekumeniken på ett positivt sätt

Joakim Hagerius skriver mycket bra om gudstjänsten som en övning i att se en ny verklighet. Både han och flera andra lyfter ekumeniken på ett positivt sätt. Att omvändelsen fått ett eget kapitel är glädjande, och Daniel Röjås skriver på ett inkluderande sätt som bejakar olika traditioner. Samuel Åsbergs kapitel om församlingsmötet är en verklig ögonöppnare.

Några få kapitel skulle möjligen ha passat bättre i en bok med annan titel, utan att på något sätt vara kvalitativt sämre. I gengäld finns det heliga vanor som jag gärna sett utvecklade i egna kapitel. Det hade varit fint om någon fått i uppdrag att skriva om den personliga andakten med bön och bibelläsning. Här finns ett enormt behov av vägledning bort från det dåliga samvetet till en helig vana som bär och ger glädje i vardagen. Arne Fritzson har nyligen skrivit om detta i sina ”Fredagstankar” på Equmeniakyrkans hemsida. Det skulle ha kunnat bli ett värdefullt komplement till bokens övriga kapitel. Men parallellt med detta vill jag betona att redaktionens ambition att vidga förståelsen av vad som är heliga vanor är alldeles utmärkt.

För många korrekturfel

I bokens underrubrik nämns ”långsamhetens lov”. Det är bra! Heliga vanor utvecklas långsamt och det krävs tålamod hos den som inte bara vill hoppa mellan tuvorna utan verkligen landa i en helig vana. Därför är det synd att de många korrekturfelen i flera kapitel pekar på att det blivit alltför stressigt med utgivningen. Dessutom stämmer inte litteraturlistorna alltid för den som vill läsa vidare. Bokryggens allt för hårda limning inbjuder inte heller till att sitta med texten uppslagen och i stillhet reflektera och be över den. Och det är synd just för att det är en så tankeväckande och viktig bok.