Coronapandemin har satt käppar i hjulen för många musiker. För Ingemar Olsson, 73 år fyllda och därmed själv i en riskgrupp, dök den upp mitt i inspelningen av nya albumet – men det var inget som stoppade honom.

– Från januari så har vi jobbat på distans med gitarrpålägg, körpålägg, keyboard, och så. Det har faktiskt funkat, slutresultatet har blivit jättebra. Men jag saknar det där med att vara ihop i studion, berättar han.

Det där med namnet förresten; för de flesta är han känd som just Ingemar Olsson. Men faktum är att han numera helst skippar efternamnet. Istället kallar han sig för Ingemar Herbert Paul, hans tre födelsenamn. Det har han gjort även på de senaste två skivorna, men då har även efternamnet fått hänga kvar.

Nu är det dock bara förnamnen som finns med.

– Säg att det är mitt nya artistnamn. Nu får man lära känna lite mer av mig, det är den signalen jag vill skicka genom namnändringen, säger han.

Skivan markerar att det i år är 50 år sedan Ingemars första album kom ut. Men titeln, ”Äntligen”, markerar också att skivan äntligen är klar.

– Jag har hållit på väldigt länge med många av låtarna på skiva och äntligen är de klara, förklarar han.

Flera av låtarna är nämligen långt ifrån några hastverk. Grunden till ”Nostalgi” skrev han redan som 16-åring, medan låten ”Våga prova dina vingar” skrevs redan för tio år sedan och spelades då flitigt under konferensen när Missionskyrkan, Baptistsamfundet och Metodistkyrkan blev till Equmeniakyrkan.

– Låten sjöngs på konferensen varje dag. Nu har låten legat till sig och när jag sjunger den nu så betyder den mycket mer för mig. Jag har kört den live en del och många har häpnat över att det inte blivit inspelad tidigare, trots att jag gjort fem-sex album sedan dess. Men där har inte låten passat in, säger Ingemar.

”Nostalgi” handlar lite om att se tillbaka på sitt liv, något Ingemar även gör i låten ”Inga enkla svar”. Kanske är det någon slags kontenta på det nya albumet, resonerar han.

– Det är kanske där man hamnar när man är i min ålder och ser tillbaka på artistlivet och livet i stort. Ju äldre jag blir, desto mer förstår jag att det inte finns några enkla svar.

Sedan första singeln kom ut 1969, och första albumet året därefter, har Ingemar Olsson etablerat sig som ett välkänt artistnamn i Sverige. Exakt hur många album han har gett ut vet han inte på rak arm, men de lär ligga någonstans runt 20 stycken. Och inte bara på svenska, utan genom åren har det även blivit skivor på både tyska, norska, engelska och spanska.

– Jag brukar säga att jag har gjort 200 låtar, men det var ett tag sedan jag sa det också, så det har nog blivit fler.

Men även om Ingemar Olsson är ett välkänt namn för många inom kyrkans värld så vill han inte bli kallad för en ”kristen artist”.

– Jag tycker det är idiotiskt att dela in människor som det ena eller det andra. Varje artist är unik och då är det egentligen dumt att klassificera någon. Men jag förknippas jättegärna med Jesus, säger Ingemar, som tycker att just detta märks även på nya albumet ”Äntligen”.

– Det är bara tydligt på den här plattan att jag är en vanlig människa som tänker vanliga saker, menar han.

50 år efter första albumet så ser dock Ingemar inte albumet ”Äntligen” som något slut på den musikaliska karriären. Att hålla på med musik är fortfarande lika roligt, konstaterar han.

– Det går aldrig över. Jag har jättemycket som ligger i ”pipeline”, även ett par böcker som jag håller på att skriva. Men jag har även mycket musik som inte är inspelad, kanske framförallt på engelska.

En sak är säker till dess:

– Jag har gjort många plattor genom åren men är fruktansvärt nöjd med det här albumet, säger han.

MATTIAS BACKLUND