De som känner Olle Alkholm väl beskriver honom som en tänkare, en strateg med mycket humor och som en god förkunnare. I sin arbetsbeskrivning som biträdande kyrkoledare i Equmeniakyrkan har han haft särskilt ansvar för bland annat medarbetarfrågor, ansvarsnämnden, utbildningsnämnd och ekumeniska relationer – både i Sverige och i Europa.

– Anledningen till att jag fick de här ansvarsområdena i Equmeniakyrkan var att jag arbetat med likartade frågor i Missionskyrkan sedan 2008. Det är en stor del av mitt liv och nu kände jag skulle vilja göra något annat de sista yrkesverksamma åren.

Exakt när övergången till detta nya blir är alltså inte helt klart. Delvis beror det på när en ny biträdande kyrkoledare ta kan ta vid. Vem det än blir så har personen i frågan förmodligen en uppsägningstid.

Olle Alkholm har trivts med sin roll och säger att samarbetet med de båda andra kyrkoledarna, Lasse Svensson och Sofia Camnerin, har fungerat jättebra. En arbetsbeskrivning växte tidigt fram utifrån de gåvor och erfarenheter de tre ledarna hade.

– Jag har aldrig haft något emot att arbeta med administrativa frågor, men har samtidigt tyckt att det varit roligt att vara ute och möta församlingarna. Det har gjort att jag aldrig fastnat bakom skrivbordet.

De mest inspirerande arbetsuppgifterna har ändå varit att möta de som sökt till Equmeniakyrkans pastors- och diakonutbildning, alla med olika livsberättelser. Det har blivit många samtal i den så kallade antagningsnämnden genom åren, fler än 100.

– I år var det något av ett rekord, vilket väl visar att unga människor har kärlek till sin kyrka och vill tjäna den.

Olle Alkholm fanns som kyrkosekreterare i Svenska Missionskyrkan (och på slutet även som t f missionsföreståndare) med i den ekumeniska processen när Svenska Baptistsamfundet, Metodistkyrkan och Svenska Missionskyrkan bildade en ny kyrka. Idag tycker han att Equmeniakyrkan har ”satt” sig. Det kan finnas enstaka församlingar som fortfarande tycker att det var bättre förr, men i det stora hela så är det mest positiva tongångar, säger han.

– Det mest fantastiska med bildandet av den nya kyrkan är att vi har kunnat visa att det över huvud taget är möjligt att skapa något nytt. Inte minst utomlands väcker det fortfarande en viss förvåning. Det vi gjort hade inte varit möjligt i exempelvis våra grannländer.

Att det gick i Sverige menar Olle Alkholm är de lokala församlingarnas förtjänst där samarbete redan fanns på många platser. Han har även varit med i processen för att få till stånd en överenskommelse med Svenska kyrkan som var grunden för lokala samarbetsavtal och han är fortfarande ordförande i samarbetsrådet mellan de båda kyrkorna.

– Idag förs inga formella nationella samtal om ett utökat samarbete mellan samfunden, men vi har en väldigt bra relation till varandra. Det visar sig inte minst i att pastorer och diakoner är öppna för att arbeta i andra samfund än sitt eget.

Olle Alkholm har arbetat som församlingspastor i 25 år, den senaste perioden i Immanuelskyrkan i Stockholm där han var församlingsföreståndare i nio år. Att besöka församlingar har varit en av de mest inspirerade uppgifterna i tjänsten som kyrkoledare.

– Det är spännande att se hur församlingarna har vågat pröva sitt sätt att arbeta för att möta behoven i samhället, inte minst när det gäller flyktingar och invandrare. Jag tror att kyrkan ska vara en plats för omvändelse och förnyelse som leder till engagemang för den värld vi lever i.

Olle Alkholm svarar på Sändarens frågor från sitt fritidshus i Hälsingland. Här har han tillbringat mycket av sin tid den här våren och konstaterar att det går ganska bra att kommunicera digitalt. Kanske kommer den stundande kyrkokonferensen, som ska webbsändas, att statuera exempel? Olle Alkholm tror att det även i framtiden kan bli vissa delar som sker digitalt för att bredda delaktigheten.

En av frågorna som ska avhandlas är vilka som ska efterträda honom och Sofia Camnerin. Själv tycker han att det känns bra att lämna nu, även om han formellt kunnat sitta kvar ännu en mandatperiod.

– Jag lämnar inte på grund av någon konflikt, eller att jag är trött på arbetet, utan för att det helt enkelt känns rätt.

Fotnot: På sidan 14 skriver
Olle Alkholm sin första av fyra betraktelser.