Bistånd. Att se nöden men inte vilja bistå den nödställde är moraliskt förkastligt. Fråga bara Jesus. Eller Peter Singer. Som kristna bör vi därför driva diskussionen om hjälp till utsatthet och fattigdom var vi än möter den.
Enprocentsmålet för svenskt bistånd är ett minne, pengar har redan börjat flyttas till annan verksamhet. Som till kostnader för personer med tillfälligt uppehållstillstånd.
Nu behöver vi kanske fråga oss vad alternativet till en procent egentligen är, när budgeten krymper i miljardstorlek.
I Johannesevangeliet hemsöks jag alltid av den rike unge man som söker upp Jesus i det 19:e kapitlet. Undrande över evighet och fullkomlighet kommer han till Jesus, och får svaret; ”...Sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig. Då gick han sin väg bedrövad, för han ägde mycket”
Jag känner mig träffad, vill inte ta in vidden av ett så radikalt, närmast motbjudande svar.
Moraliskt fel att inte hjälpa
Det finns en parallell i den australiska filosofen Peter Singers klassiska Famine, Affluence and Morality från 1972. En avhandling som influerat många altruistiska rörelser. Men för den som inte känner till den, kan tesen kortfattat sammanfattas så här: Det är moraliskt fel att inte hjälpa, om vi kan. Även om det innebär uppoffringar.
För Singer är de flesta av våra undanflykter för att inte hjälpa, som att andra borde bidra eller andras ansvar, oetiska och inkonsekventa. Han jämför med att gå förbi ett barn som håller på att drunkna bara för att man inte vill smutsa ner sina kläder – i väntan på att någon annan ska lösa problemet.
Löpt hela vägen ut – menar han alltså att det är moraliskt förkastligt, ondska, att veta att det finns de som behöver din hjälp, och du i stället väljer att spendera på dig själv.
Svårt att argumentera emot
Det är svårt att argumentera emot grundtesen. Behöver jag verkligen den nya bilen, tröjan eller ens en dyr kopp kafé-kaffe, om jag i stället vet att jag kunnat skänka pengarna till organisationer som bekämpar fattigdom eller svält?
Tidigare har man kunnat ursäktas eftersom det funnits begränsade möjligheter att känna till andra människors situation på geografiskt avlägsna platser. I en global värld finns inte längre de avstånden.
Det är inte konstigt att Jesus i samma stycke som ovan fortsätter:
”..Jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.”
Att läsa Singers avhandling tillsammans med Nya Testamentets texter är som en svår brottningsmatch med samvetet.
Båda belyser en djup sanning om vad det är att se Honom naken, hungrig och törstig.
Den insikten har också fått många i den kyrkliga historien att avsäga sig det världen bjuder för liv dedikerade till utsatta och fattiga.
Våra val får konsekvenser
Det tror jag inte är en väg för alla, men vi behöver vara medvetna om att våra val, både på det individuella och det kollektiva planet får konsekvenser i världen.
Sverige har ett långt arv som givarland, både i pengar som i hjälparbete och inte minst mission. Det har och fortsätter att förändra samhällen långt bortom vår horisont. Det har gjort mycket gott även för oss.
Att spela ner biståndets betydelse för såväl individer som stater är därför en farlig och oönskad väg. I stället borde de aktörer och etablerade partners, inte minst de kyrknära organisationerna med enorma internationella kontaktnät uppvärderas. Och biståndspolitiken ses över, fast på riktigt denna gången.
Som svar på lärjungarnas förskräckta reaktion på Jesus ord till den rike mannen svarar han för övrigt ; För människor är det omöjligt. Men för Gud är allting möjligt”.
På så sätt blir evangeliet mer hoppfullt, även om Singer i sak har rätt i sin analys.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR