Hackerattack. Minns ni Aleksander Radler, den osannolika spionprästen? När Sverige är en del av ett nytt kallt krig kan kyrkorna behöva förbereda sig på att deras verksamheter, och medlemmar, väcker ovälkommet intresse igen.
I orten Burträsk var han en omtyckt kyrkoherde, och inte många kunde ana att Aleksander Radler samtidigt agerade i Sverige som spion för den östtyska underrättelsetjänsten, Stasi.
Jag tänker på det fallet när det briserar att Irans hemliga polis legat bakom en hackerattack mot Sverige i samband med koranbränningarna. Bland annat genom att administrera uppviglande sms via hackade enheter.
Vi behöver vänja oss vid tanken på att vi är inne i en tid av ett nytt kallt krig, där Sverige från och med sitt Nato-inträde inte heller deltar som neutral part.
Vi och våra intressen är av stor vikt för stater som potentiellt vill oss illa, eller åtminstone ha oss så kartlagda som möjligt vid händelse av en konfrontation av något slag. Må det så vara militärt eller som i detta fallet digitalt.
Intresse av att så split och förvirring
Iran har tydligt visat att man har ett intresse av att så split och förvirring i Sverige. Tidigare har också gängkriminella kopplats till den staten.
Men de är såklart inte ensamma. Sedan flera år tillbaka har det varit känt hur utländska underrättelsetjänster rekryterar landsmän boende i Sverige för att hålla koll på dissidenter och politiska motståndare.Iran, Ryssland och Kina har pekats ut särskilt, men också länder som Eritrea befaras ha långa tentakler ute i Sverige. Inte minst har i det fallet, etniska kyrkor använts som ett sätt att kontrollera människor.
Vi behöver det samtalet i alla våra församlingar i takt med att vi blir en mer diversifierad kyrkogrupp av etniciteter, i många fall också med separata etniska gudstjänster. Jag menar nu inte att vi ska börja misstänka våra medlemmar, men kanske behöver vi ha ett samtal i församlingar liksom med de etniska grupperna som finns hos oss kring synen på demokrati, var man kan vända sig om det finns misstanke om brott. Eller bara för att helt enkelt säkra upp våra kyrkor som trygga platser.
Vi vet också att många av landets konvertiter, inte minst de med iranskt ursprung, ofta får motta hot och hat i sociala medier från landsmän. I vissa fall har bilder på dop i Sverige fått bred spridning och utgjort stora risker för enskilda personer.
Inte uppenbart var hotet kommer ifrån
Det kalla krig som vi nu kan sägas befinna oss i handlar inte om en väl avgränsad linje där det alltid är uppenbart var hotet kommer ifrån.
Därför kan det vara väl värt att också på nationell nivå ytterligare lyfta dessa frågor i samfunden.
Risken med att Sverige i större utsträckning blir måltavla för påverkansoperationer spänner sig från vad vi gör om en kyrka blir utan el eller vatten under längre tid, till hur medel kommer in i händelse av riktade attacker mot våra penningsystem.
Men det kan också handla om konkreta hot mot enskilda medlemmar, ryktesspridningar om Sverige eller kyrklig verksamhet. Eller, som fallet med de tyska terroristerna som planerade attentat i Sverige, konkreta hot mot kyrkor och gudstjänstfiranden.
Slå kilar mellan grupper
Vi kan heller inte vara säkra på att den sista Aleksander Radler stigit upp i en predikstol. Och hur vet man när det sker?
Målet med många av de påverkansoperationer som uppdagats verkar ha varit inställda på att slå kilar mellan olika grupper i samhället. Diaboliskt i dess bokstavliga betydelse, att splittra.
Det kanske viktigaste samtalet att ta är därför hur vi som kyrkor och församlingar bidrar till ett mer enat, samlat och sammanhållet Sverige.
Till sist, detta är ingen alarmerande text om infiltration i våra kyrkor, bara en påminnelse om att vi som kyrkor måste förbereda oss för att alla inte vill väl – även som vi tror och hoppas på varje människas möjlighet att förvandlas i mötet med Jesus Kristus.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR