Nu inleds kyrkoledarvalet: "Ett nej på Piensoho blir ett nej på Wiborn"

Historisk metodistkonferens i all ära, men den stora snackisen bland de equmeniakyyrkliga ombuden på platys i Svenska mässan är given - ja eller nej till biträdande kyrkoledarte Niklas Piensoho.

Många är de som säger att de nog "tror det blir bra" men ändå överväger att markera mot vad man anser är ett beslut som tagits för snabbt.

Ett förståeligt resonemang.

Borde varit klart

Som Sändaren tidigare pläderat för hade det varit bättre om nästa kyrkoledare redan utsetts i förra kyrkokonferensen i Helsingborg, så att vederbörande haft tid på sig, precis som Lasse Svensson vid förra kyrkoledarvalet, att sondera terrängen och tillsammans med kyrkostyrelsen arbeta fram passande kandidater till den biträdande rollen. 

Nu framstår det åtminstone som att arbetet med att ta fram biträdande kyrkoledare har gått i rapidfart. Karin Wiborn lanserades ju som styrelsens kandidat så sent som i slutet av maj.

Kanske blev det heller inte bättre av att det var just den "hemlige kyrkoledarkandidaten" som var den som då togs fram. 

Ett jobb att göra

Här finns ett jobb att göra för att få konferensens, och kyrkorna, fulla förtroende. 

Det finns också ett jobb att göra i att förklara och ge svar på hur det egentligen ska gå till att fördela uppgifterna mellan kyrkoledaren Wiborn och biträdande Piensoho. Båda har indikerat på ett dubbelt ledarskap som tveksamt passar in i den mall som beskrivs i kyrkans stadgar. Men kanske blir det mer en semantisk fråga eftersom kyrkoledarskapet varit starkt delat också under innevarande period. 

Samlande kraften saknas

Däremot så kommer den samlande kraften Lasse Svensson saknas från och med söndag vilket kanske hade behövts åtyminstone under de första månaderna av det nya ledarskapet.

Å andra sidan har både Wiborn och Piensoho framstått som säkra i  var man har varandra och kring den gemensamma visionen att sätta Jesus främst. 

Kan man tillsammans förkroppsliga den enande kraft som Svensson lämnar bakom sig kan det bli en framgångssaga. Svaret kommer vi med stor sannolikhet att få, eftersom inte mycket trots allt talar för att konferensen skulle säga nej till Piensoho. I mycket också för att man då skulle säga nej till Karin Wiborn. 

Equmeniakyrkan är i mångt och mycket en kompromissernas kyrka. Det är också just vad Metodisterna ämnar att studera i frågan om hur baptister, metodister och missionsförbundare kunnat enas i en på engelska rakt översatt "Enande kyrka".