En kyrka som vill finnas i framtiden måste satsa på framtiden. Är det egentligen inte så retfullt enkelt?
Jag tror ibland att vi gör det svårare för oss än nödvändigt. I stället för att ställa frågan ”satsar vi på framtiden, eller på att förvalta dåtiden” döljer vi frågan i pseudo-diskussioner. Som vilken musik som spelas, vilket fika som serveras, eller om vi ska ha visst inslaget i våra gudstjänster.
Onödiga läger
Vi delar församlingen i onödiga läger medan vi skulle kunna dela den i två enkla – vill du vara med och bygga för framtiden eller inte? Och är du då beredd att maka på dig för att framtiden ska få plats?
Det behöver egentligen inte finnas någon skam i detta. Församlingar runtom i landet kommer fortsatt ha mängder med möjligheter för den som inte orkar se framtiden an, utan nöjer sig med att vara i nutid eller kanske dåtid. Jag är själv där med jämna mellanrum.
Men de tider då framtiden kan tänkas vara med, som söndagens gudstjänst, är det möjligt för oss som redan fått smaka det goda i att vara församling, att ge plats åt de som kommer efter?
Korv och bröd
Är det vad som krävs för att få barn, barnfamiljer och unga att trivas i kyrkan spelar det väl ingen roll vilken musik som spelas eller om min favoritfika efter gudstjänsten byts mot korv och bröd.
Insikten om att det arv vi varit med och byggt upp går vidare, smakar ändå alltid bättre än den mest välgräddade tigerkakan.
Jag älskar idéer som Messy church, som i stället för att dela upp församlingen vill förena den med rum för alla – och framtiden i centrum.
Gnatat på år efter år
Men jag älskar också historien om äldre som gnatat på i rollen som söndagsskollärare år efter år, av kärlek till Kristus och viljan att ge kärleken vidare.
Jag hoppas av mitt hjärta att jag också blir en sådan som inte uppgår i min egen tro så mycket att jag glömmer att ge det vidare.
Vi borde förresten kanske se församlingen mer som ett tillfälligt lån av nästa generation snarare än något den får ta emot av oss.
Men då gäller att inte stå i vägen, och vara generösa i fråga om att lyssna till drömmarna från de som en gång, förhoppningsvis, ska ta över.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR