Sårbarhet är församlingens nyckelord

I måndags ledde jag ett samtal på Samhällsdialogen i Immanuelskyrkan i Jönköping. Ett imponerande arrangemang som ungefär en gång i månaden lockar mellan 60- 120 personer nånstans att fylla en av kyrkans sidosalar en vanlig måndagkväll.

Temat var viktigt - Vad är det att vara en sårbar kyrka.
Ämnet krokade i den diskussion som fördes i Sändaren under hösten om just detta. 

Paneldeltagarna Maria Ahlriksson, Jonas Eveborn och Per Duregård, alla pastorer verksamma i Equmeniakyrkan förde ett samtal som verkligen gav mersmak. Detta är en diskussion som måste lyftas in i församlingars vardag!

Skapar ett dilemma

Frikyrkan överlag har en oöverträffad förmåga att skapa sociala gemenskaper, men vi har en tendens att snabbt också bli konforma och rätt likartade. I traditionella Equmeniaförsamlingar har många medlemmar idag det ganska bra ställt, goda sociala kontaktnät och lider inte brist på mer än möjligen att kunna öppna sig om det som ändå består av svårigheter.

Detta skapar ett dilemma från två håll. Det ena är att den som kommer utifrån har svårt att känna sig hemma i ett sammanhang där alla utstrålar en lycklig fasad och där alla verkar vara lika starka i sin tro som Jesus själv.

Samma mekanismer kan också drabba den som är med i en församling. I rädsla för att inte sticka ut eller falla ur ramen, vågar man kanske inte öppna sig för vännerna om sitt mörker. Tvivlen, misslyckandena, oron över att inte räcka till, ensamheten och you name it. 

Ut med puritanismen

Kanske finns där ett olyckligt drag över oss frikyrkliga, av den puritanism som vill dröja sig kvar i våra traditioner.

Men det är kanske dags att slänga den där puritanismen åt helvete (ja, nu kom det. Men jag menar det faktiskt helt bokstavligt). Och istället börja vara församlingar som församlingar var tänkta att vara.

Som en plats för syskon att dela liv och vandel med varandra. Uppmuntra och trösta varandra. Hjälpa varandra i vår ofullkomlighet. Pekandes mot en Gud som är oss ständigt nära.
 

* Denna text är först publicerad i Sändarens nyhetsbrev.