Till val för världens gemensamma framtid

Under 2024 väntas över hälften av världens befolkning, drygt fyra miljarder invånare gå till val­urnorna. När jag skriver det här har jag precis tillbringat några intensiva dagar i Sydafrika. I denna mångfacetterade republik ska nära 60 miljoner invånare avgöra hur man bäst hanterar landets höga brottslighet, arbetslöshet samt både vatten- och elbrist. Opinionsmätningar visar att förtroendet för det stats­bärande partiet ANC rasar sam­tidigt som president Cyril Ramaphosa måste förklara de miljontals amerikanska dollar som hittats i hans soffa.

Tre förstanamn inom loppet av några månader

Men även här på ­hemmaplan väntar val runt hörnet. Den 6–8 juni ska nära 400 miljoner EU-medborgare välja representater till Europaparlamentet, och de svenska partierna har haft mer eller mindre öppna processer för att utse sina toppkandidater. Mest omskrivet har såklart Kristdemokraterna blivit eftersom de inom loppet av några månader haft hela tre förstanamn. Först vann David Lega provvalet, sen besegrade Sara Skyttedal honom med en röst i partifullmäktige innan partiledningen till slut valde den ex-moderata samhällsdebattören Alice Teodorescu Måwe. Den sistnämndes partitillhörighet har varit en källa till viss kritik men här får vi påminna oss om att kristdemokrater och moderater faktiskt ingår i samma konservativa partigrupp i Bryssel och Strasbourg.

Ett annat jätteval är såklart det amerikanska presidentvalet som både inleder och avslutar super­valåret. Först måste Republikanerna reda ut vilken typ av parti man vill vara när man primärvals­processar mellan den rabulistiske Donald Trump och den mer moderata Nikki Haley. Därefter ska de amerikanska väljarna avgöra vilken typ av land man vill vara. Demokraten Joe Biden vill fortsätta arbetet för att nå klimatmålen, säkra medborgerliga rättig­heter och öka ­tillgången till sjukvård medans i vart fall Trump ­lovat att lämna både ­Parisavtalet och Nato, släcka stödet till Ukraina och avfärdar välfärdsfrågor för socialism.

Stabilt överlag för Labour

På andra sidan den transatlantiska länken, men numera utanför den europeiska inre marknaden väntas den brittiska premiärministern Rishi Sunak utlysa val någon gång under 2024. Detta trots att oppositionspartiet Labour har ett fortsatt stabilt övertag och kan återta regeringsmakten för första gången ­sedan 2010.

Om vi sedan vänder blicken mot det brittiska imperiets forna kronjuvel Indien väntas den allt mer auktoritäre hindunationalisten Narendra Modi väljas för en tredje mandatperiod. Å ena sidan kritiseras hans regering för intolerans mot religiösa minoriteter samtidigt som denna världens största demokrati faller på världens pressfrihets- och demokratiskalor. Samtidigt går ekonomin bra, de internationella relationerna blomstrar och landet har vänt från stackare till stormakt.

Mexiko väntas få kvinnlig presidant

Om vi slutligen avrundar i Latinamerika väntas Mexico få sin första kvinnliga president och detta oavsett valresultat. Det regerande vänsterpartiet Morena toppar valsedeln med klimatforskaren Claudia Sheinbaum medans oppositionen frontar Xóchitl Gálvez, en dataingenjör från ursprungsfolket otomi. Och någonstans där står också den stora frågan för alla val och alla länder. Klarar de av att möta klimatutmaningarna med ansvar och tillförsikt eller tar de den enkla populismens väg och försöker backa in i framtiden? När vi i slutet av 2024 ska göra ett demokrati-och klimatbokslut lär vi veta om vi klarade testet eller inte. Låt oss be och hoppas för att vi lyckas.