Politiskt kan frågan om hur många invandrare Sverige mäktar ta emot vara befogad. Det rimliga i diskussionen bör i så fall vara förutsättningarna för vårt eget land, liksom invandrares förutsättningar för väl och ve vid avslag. Som kristna och kyrkor bör vi dock inte söka begränsningar, utan snarare välsignelser av att välkomna främlingen till vår gemenskap.

Därför är det befriande när ”konvertitpastorn” Christian Mölk (Pingst Härnösand) tar tillfället i akt under tv-sänd gudstjänst för några veckor sedan och predikar som han ser Bibeln berätta. Att ”Jesus var flykting, Abraham var flykting, Moses var flykting och hela Israel var flyktingar... Jesus undervisade att vi ska ta emot flyktingar på samma sätt som vi skulle ta emot Jesus själv” för att tala med Mölks egna ord efteråt.

Efterspelet är därför djupt beklagligt. Mölk har själv fått ta emot rasistiska hot och påhopp, liksom gudstjänstledaren blev verbalt attackerad när hon skulle handla.

Det är, som mycket annat hämtat ur Bibeln, ett radikalt och ibland smått samhällsomstörtande budskap som kommer till ytan – och i tider när en mer tillknäppt hållning till det främmande växer i kraft, krävs mod för att dela saker som detta, som tills nyss känts som en självklarhet.

Men det är kanske också precis vad det innebär att vara ett jordens salt eller en stad på berget.

Den kristne svider i öppna sår och är samtidigt sårbar. En beprövad modell för människors förvandling i över 2000 år.