Det var via Malmö som de flesta av drygt hundratusen flyktingar kom. Till skillnad från på andra ställen i Europa välkomnades de här. På plakat från Malmö stad stod det ”Refugee? Welcome to Malmö!”

– Det var väl ingen som förstod från början hur många som skulle komma, men på kort tid växte ett starkt engagemang i civilsamhället, inte minst i kyrkorna. Många församlingar hade redan verksamheter där nyanlända kunde delta, som kaféverksamhet och läxläsning, berättar Eva Kunda Neidek.

Kyrkorna blev duktiga på att samla sina krafter, man hade både hjärta för utsatta människor och var villiga att ta emot dem. Många som kom till kyrkorna fick hjälp med integration.

Eva Kunda Neidek arbetade i 15 månader som en av Equmeniakyrkans regionala samordnare för församlingars arbete med asyl och migration. Kyrkan fick medel från SST – Myndigheten för stöd till trossamfund – som bland annat användes till regional samordning.

Kyrkorna hittade nya sätt att samverka med andra goda krafter i samhället. Eva Kunda Neidek säger att hon såg mer passion än trötthet under dessa intensiva månader.

– Jag tror att det fanns många församlingar som hade längtat efter att få finnas till för sina medmänniskor. Nu fick man chansen att vara kyrka på riktigt. Det handlar om trovärdighet – att i handling visa vad man tror på. Vi fick se hur flyktingarbetet för många blev en dörröppnare till en ny tid för vår kyrka som ofta präglats av interna frågor.

Eva Kunda Neidek tror och hoppas att församlingar vill göra samma insats om det kommer en ny flyktingvåg. Samtidigt har tonen i samhället hårdnat och det är inte självklart att famnen som var så öppen för tre år sedan kommer att vara lika öppen igen.

– Men jag hoppas och tror att de positiva erfarenheterna överväger.

På frågan vad som kunde gjorts annorlunda 2015 så nämner Eva Kunda Neidek att hon önskat en bättre kommunikation mellan kyrkorna och kommunerna för att samordna resurserna ännu bättre.