Det är två år sedan skriken i det trivsamma villaområdet hördes. Den veckan hade Christina Eriksson kvällsskift på lokaltidningen NA, så det blev hon som rapporterade. Några dagar senare stod hon i timmar och bevakade polisens arbete vid buskaget bakom bullerplanket.

– Vi väntade på att få bekräftat att de tog ut kroppen. Det var en konstig känsla, berättar Christina.

Sedan dess har utredningen pågått och nu är rättegången avklarad. Domen ska meddelas 6 maj. En 45-åring som Lena hade en relation med har hela tiden varit misstänkt. Och hela tiden har Christina Eriksson och kollegan Stefan Hazianastasiou följt utredningen.

– Ibland har vi funderat på hur mycket vi kan skriva, men det har varit så stort intresse för det här. Folk har hört av sig när inget skrivits på ett tag, och okända har stoppat mig på stan. Alla vill prata om Hjärstamordet, säger Christina.

– Anledningen till intresset tror jag är att folk kan relatera till det, eftersom det hände i ett vanligt medelklassområde. Och att polisen gick ut med en bild, så Lena blev inte anonymiserad på samma sätt som brottsoffer ofta blir.

Det har inte funnits just några handlingar att utgå ifrån, så det mesta har skrivits utifrån intervjuer med polis, åklagare och andra. Efter ett halvår ville Christina Eriksson göra en artikel som gav Lena lite mer personlighet, så hon ringde ett stort antal människor som fanns i Lenas närhet.

– Hon var väldigt aktiv i både idrott, kyrka och geocaching. Men jag fick inga egentliga svar, det fanns olika skäl till att folk inte ville prata.

Det var geocaching som Lena och 45-åringen hade som gemensamt intresse. Kyrkan och hennes tro spelade ingen roll i sammanhanget menar Christina, inte mer än att det framkom att Lena som pastor tyckte att hon inte borde trassla in sig i ett osunt förhållande med en gift man.

Även förundersökningsledaren och åklagaren intervjuades efter ett år.

– Då kändes att det var en lite uppgiven stämning, funderingen fanns där om det någonsin kommer att lösa sig, berättar Christina.

Förutom den sakliga rapporteringen har hon fått möjlighet att skriva krönikor som ska innehålla egna funderingar.

– Då har jag tänkt att om det skulle vara någon annan som mördat henne, hur skulle det då ha gått till, det finns så mycket i historien som tyder på att det är han. Det finns detaljer som vi inte har skrivit om, historien innehåller så mycket ändå, säger hon.

Bland annat byttes hela utredningsgruppen i ett tidigt skede, och den kontroversielle förundersökningsledaren omplacerades.

När åtalet var klart fick NA ut förundersökningen i pappersform.

– Den är 14 000 sidor. Mina kolleger hämtade den med pirra från tingsrätten, säger Christina och skrattar.

Hon närvarade alla rättegångens 20 dagar för att rapportera. Intresset från allmänheten var enormt. Där fanns också Lenas föräldrar som Christina besökt och intervjuat.

– Under de dagarna fanns tillfällen då jag upplevde att det blev obehagligt. Särskilt när samtal som Lena ringt till polisen spelades upp. Hon var förtvivlad och rädd för den här mannen.

Christina Eriksson har funderat kring barnen, både Lenas och 45-åringens, som får sina liv genomsyrade av mordhistorien.

– Om han inte blir dömd då blir det inget riktigt avslut, det kommer att ligga som ett lock över Örebro. Och de växer upp här i stan.

45-åringen släpptes ur häktet i väntan på dom. Det tyder på att domen – som faller den 6 maj – kan bli friande. Det är dock troligt att den kommer att överklagas oavsett utgången.

Anna Lena Evehäll, pastor i Lena Wesströms hemförsamling, är en av dem som följt rapporteringen i NA. Hon konstaterar att det är väldigt många vänner och kolleger som berörs av händelsen, inte bara i Örebro.

– Vi har inte gjort några offentliga manifestationer eller så. Men frågan och sorgen lever för oss som känner henne. Som kristna lägger vi detta i Guds hand. Någonstans kryper sanningen fram till slut.