Allt fler diakoner blir församlingsföreståndare

Anki Mårtensson har 25 års erfarenhet som diakon, varav de senaste 15 åren som församlingsföreståndare. Idag arbetar hon i Equmeniakyrkan i Hållnäs-Skärplinge i norra Uppland. När hon anställdes hade församlingen sökt en pastor i 1,5 år utan att få en enda sökande till tjänsten.

– Vår regionala kyrkoledare, Lennart Renöfält, nämnde att även diakoner kan bli församlingsföreståndare. Det var en ny tanke för oss, men när Anki kom hit så uppstod tycke direkt. Vi tycker att det fungerar jättebra med en diakon som församlingsföreståndare, säger ordförande Sverker Åkerman.

Anki predikar i stort sett varje söndag. Hon säger att hon utgår från sina gåvor och har inga ambitioner att bli mer ”pastoral”.

– Innan jag blev diakon gick jag bibellinjen på Lidingö men har ingen ytterligare teologisk utbildning. Om jag ska vara ärlig så saknar jag inte det. Som diakon har jag ett annat perspektiv och utgår från det som är min bas: mötet med människor och teologi i handling.

Anki Mårtensson tror att det är många församlingar som sitter fast i det traditionella tänkandet om att församlingsföreståndaren måste vara en pastor. Hon vet av egen erfarenhet att det inte behöver vara så.

– Likaväl som det finns diakonala pastorer så finns det pastorala diakoner. För min del har det pastorala vuxit under åren, men i dag kan jag inte skilja på de båda uppgifterna. Mycket av det som utförs till vardags, både av mig och av församlingen, är diakoni.

Equmeniakyrkan i Hållnäs-Skärplinge har även en ungdomsdiakon, Anna-Karin Elebjörk-Wahlström, som arbetade i församlingen som ungdomsledare men arbetar kvar efter att ha utbildat sig till diakon.

När Marie Lindholm blev diakon för tio år sedan var hon en av tre diakoner som hade tjänst som församlingsföreståndare. I dag är det 15 personer som arbetar på samma sätt.

– Jag tror att vi kommer att få se det allt oftare. För många små församlingar är det livsavgörande att växa och inte enbart förvalta. I diakonernas utbildning och kallelse ligger att möta människor i samhället och de är ofta bra på ett utåtriktat arbete, säger hon.

Att antalet diakoner i församlingsföreståndartjänster ökar beror på flera saker, enligt Marie Lindholm. Som diakonihandläggare i Equmeniakyrkan har hon arbetat medvetet för att lyfta diakonens tjänst. Hon relaterar till den enkätundersökning som kyrkan lät genomföra 2011 som pekar tydligt på kopplingen mellan trovärdighet och handling.

– Vi har två särskilda tjänster i Equmeniakyrkan: pastorer och diakoner och båda behövs. Under de senaste åren har det blivit extra tydligt att den diakonala inriktningen efterfrågas allt mer i samhället, inte minst efter att ett stort antal flyktingar kommit till vårt land.

Diakonerna i Equmeniakyrkan arbetar på många olika sätt, och så måste det få vara eftersom behoven i kyrkan och i samhället ser olika ut, menar Marie Lindholm. 

Hon tror inte att församlingar som länge försökt anställa en pastor ser det som en nödlösning att istället anställa en diakon. Snarare  har många inte tidigare kommit på idén att göra det.  

I en undersökning som Equmeniakyrkans antagningsnämnd lät göra förra året utmålas en ganska dyster bild av framtiden för diakoner i kyrkan. I dag är det bara 10–15 procent av församlingarna som har en anställd diakon och de är oftare anställda på mindre än heltid. I undersökningen konstateras att diakonernas framtid hänger på en skör tråd om inte kyrkan göra något.

Är diakoner som församlingsföreståndare en ny trend som skulle kunna vända statistiken?

– Ja det är inte osannolikt. När diakoner börjar ta traditionella pastorstjänster upplöses rågången mellan diakonalt och pastoralt. Det kan vara här för att stanna. Vem som är lämpad till att vara församlingsföreståndare hänger oerhört mycket på personens sätt att vara, säger Hans Andreasson som på Equmeniakyrkans uppdrag utreder bland annat hur diakonens roll ska se ut i framtiden.

Nyligen hölls en samling för diakoner i församlingsföreståndartjänst i Equmeniakyrkan där Olle Hilariusson, själv diakon och ansvarig för diakoniutbildningen vid Bromma folkhögskola, deltog. Där fördes bland annat ett samtal om vad församlingsföreståndarens uppgift egentligen är.

– Församlingar som söker ny arbetare skriver ofta att de söker en ”pastor och församlingsföreståndare”. Det är alltså två olika tjänster? Räcker det inte med att vara pastor? Och vad blir skillnaden mellan diakonalt och pastoralt församlingsföreståndarskap? undrar Olle Hilariusson.

Under samtalsdagen väcktes tanken på en fortbildningskurs för diakoner som arbetar som församlingsföreståndare. Olle Hilariusson tror dock att ledarskapet måste få se olika ut, utifrån den utgångspunkt som diakon respektive pastor går in i uppgiften.

Christina Larsson