Leif Rundlöf på 80-årsdagen. Han var minst lika glad när han räddades ur brunnen som han fallit ned i. Foto: Privat.
Det skulle hållas en samling i Åsängekyrkan under ekumeniska böneveckan i Valbo. 80-årige Leif Rundlöf, tidigare pingstpastor men nu medlem och fastighetsansvarig i Equmeniakyrkan i Valbo, hade åtagit sig uppgiften att klippa gräset utanför kyrkan.
- Jag var väl lite extra noggrann den här gången och tänkte att jag även skulle klippa de långa stråna som stack upp i ett igenvuxet hörn av trädgården. Där fanns också ett cementrör med ett lock som jag klev upp på för att nå så långt som möjligt. Plötsligt knakade det till och jag föll handlöst rakt ner i den tomma brunnen.
Leif Rundlöf är fortfarande förundrad över att han trots det höga fallet inte slog ihjäl sig. Så kunde det gått om han inte landat på fötterna utan på huvudet, konstaterar han.
"Upplevde det som att jag landade mjukt"
- Det märkliga är att jag upplevde det som jag landade mjukt, trots att det bara låg cementbitar och skräp i botten på brunnen. Jag tror att jag hade Guds beskydd. Det känns ibland som om vi bara talar om att Gud är med när saker händer som går som vi önskar, men jag tror att han är med oss även om utgången blir en annan.
Leif trodde att han skulle kunna ta sig upp på egen hand med hjälp av de fyra järn som var ingjutna i brunnen och som en gång i tiden använts som trappsteg.
– Men när jag kom till sista trappsteget insåg jag att det var i för dåligt skick och att jag riskerade att falla tillbaka till botten om jag klättrade upp på det, så jag ringde Räddningstjänsten på den mobiltelefon som jag lyckligtvis hade med mig.
Kom undan med enbart skrapmärken
Ambulans- och räddningspersonal kunde bara konstatera att Leif haft en osannolik tur som kom undan med enbart skrapmärken och sår på armbågarna.
– Jag är så otroligt tacksam över att det var jag som åkte igenom brunnslocket och inte några barn eller ungdomar som ofta rör sig runt kyrkan.
Leif konstaterar att han är ganska säker på att Gud var med honom. Även på vårdcentralen talade man om att han haft änglavakt. Efter den dramatiska händelsen säger Leif att han gått igenom en fas av bearbetning. Vad hade hänt om….? är en fråga han ofta återkommit till.
Tackade Gud för hans beskydd
– När jag kommit upp ur brunnen och tittade ner kunde jag uppriktigt tacka Gud för hans beskydd.
Nu är brunnen igenfylld och Leif är trygg med att fler olyckor inte ska kunna ske. Men varje gång han besöker Åsängekyrkan lär han tänka på hur annorlunda det kunnat sluta för hans del.
Och han är en flitig besökare i kyrkan och gläds över att den lilla församlingen med sina 27 medlemmar den senaste tiden fått nya medlemmar, framför allt genom Alphakurser.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR