Margareta Hellsten och hennes man Bertil fick kontakt med Davoud via sin församling Åbybergskyrkan i Vallentuna. När Davoud blev 18 år kunde han inte längre bo i Migrationsverkets boende och flyttade i stället in hos Hellstens i augusti 2017. Efter tre avslag på sin asylansökan, och en tid i Frankrike, valde han att åka till Afghanistan - ett land han är medborgare i trots att han inte bott där sedan han var fem år.

Då dog hans pappa i krig och mamman flydde med sina två små pojkar till Pakistan, där de levde illegalt. Kontakten till släkten i Afghanistan bröts. Davoud kom till Sverige år 2015.

I november 2018 flyttade Davoud från Sverige till Mazar-i-sharif i norra Afghanistan och har hittat ett enkelt boende. Det stöd för återintegrering som Davoud hade lovats av Migrationsverkets samarbetspartner, visade sig på plats knappt existera. Hjälpen att hitta boende och jobb slutade vid några hotellnätter.

Tack vare en insamling på Facebook kunde Margareta hjälpa Davoud att köpa en riksha, en mopedtaxi som rymmer sju passagerare plus förare.

– Vi fick in 10 800 kronor, och den begagnade taxin kostade 11 000. Det var ett under att så många ville hjälpa. Vi fortsätter att stöda honom ekonomiskt med 2000 kronor i månaden. De som återvänder till Afghanistan utan den här typen av ekonomiskt stöd går det riktigt illa för. Många hamnar i drogmissbruk, säger Margareta.

En bra dag tjänar Davoud ungefär 500-600 afghani (60-70 kronor), sämre dagar 300 afghani (36 kronor).

– Trots att han är mycket sparsam går det inte att leva på det. Konkurrensen är hård, det finns många rikshor och det är nästan lika billigt att åka biltaxi. Det är vilda västern på vägarna så Davoud har blivit påkörd och krockat flera gånger. Det kostar att reparera rikshan och att ha den i ett säkert garage om nätterna. Han är dödstrött på kvällarna, fryser om nätterna och blir sjuk av maten. Nu bor även hans mamma hos honom, vars sjukdom kräver läkare och mediciner.

Davouds familj varken ber eller fastar, och han själv är ateist. Det gör att hans tillvaro i Afghanistan präglas av rädsla. Han vågar inte kontakta muslimska släktingar och oroar sig för hur han ska klara av att jobba under fastemånaden ramadan, då ingen får se honom varken dricka eller äta - i en hetta på upp till 40 grader.

Enligt Margareta märks det på Davoud att han inte växt upp i Afghanistan. Människor reagerar på hans sätt att gå, hans sätt att tala, hans kläder och frisyr. Hans kunder frågar hela tiden om han varit i Europa. Det vågar han inte erkänna.

Nu försöker Margareta få Davoud tillbaka till Sverige som arbetskraftsinvandrare. Hon har sökt flera jobb i veckan i sex månader utan framgång.

– Jag har sökt enklare jobb som städare och rivare på byggen, och via bemanningsföretag. Hittills har jag bara fått två svar, men inget som lett till jobb.

Varför har ingen nappat tror du?

– Jag tänker ibland att de som anställer mycket folk för enklare jobb inte vill bli synade av Migrationsverket. Dessutom är det svårt att göra arbetsintervju. Davoud vågar inte ha videosamtal på svenska utomhus, och hemma bryts anslutningen hela tiden. Och så är det många som står på kö för enklare jobb.

Migrationsverket kan även neka arbetskraftsinvandringen, eftersom modellen främst är till för personer med specialkompetens.

– Men jag vet att det är drömmen att få komma tillbaka hit som får Davoud att orka genom dagarna. Jag har aldrig sett någon som jobbar så hårt och samvetsgrant. Nu hoppas att jag att företagare ska få upp ögonen för det här sättet att hjälpa alla de ensamkommande som varit här. De är lojala arbetstagare som inget hellre vill än att jobba, och som en åldrande befolkning behöver vi de här unga starka killarna som ofta redan kan svenska.