Aricaborna fortsätter kampen mot Boliden och ”svenska kyrkogården”

En tre meter hög mur som är lätt att klättra över ringar in platsen. Innanför ligger nästan 20 000 ton giftigt industriavfall från Rönnskärsverken i Skellefteå. Avfall med en extremt hög halt av arsenik. Det transporterades till Chile av Boliden i mitten av 1980-talet för att upparbetas av det lokala bolaget Promel Ltda. Av det blev intet. Efter ett misslyckat försök lät Promel det ligga i en bunke på en plats som idag kallas för Sitio F. Helt öppet låg det där när kåkstäderna växte upp runt omkring, barnen lekte i högen, åkte kana, grävde gropar och hade roligt. Ingen anade hur farligt det var.

Sedan kom sjukdomarna. Dödsfallen.

Kritiken växte mot giftlagret i byn. Det flyttades 1998. Tre kilometer bort, sade myndigheterna.

– Om man kör lastbil runt omkring kanske det kan bli tre kilometer, men vi har mätt sträckan till 650 meter fågelvägen, säger Rodrigo Pino, antropolog knuten till universitetet i Arica. Han har engagerat sig för familjerna som drabbats av sjukdomar på grund av det svenska giftet.

300 m till närmaste bebyggelse

I dag är det knappt 300 meter till närmaste bebyggelse, som ständigt kryper närmare.

När vi har klättrat över muren ser vi hur man har ”tagit hand om” avfallet. Det har täckts med plast. Revor sticker upp här och var. Över plasten ett tunt lager jord. Det är lättflyktig grus och sand som överallt här i Atacamaöknens utkant. Det fläktar och blåser, viner och yr.

Muren som omgärdar platsen har fått en del graffiti. Bland annat hyllar man ”änglarna” – de som försökt ställa upp för de drabbade, som Rodrigo och det svenska filmteam som gjorde filmen Arica. Men också ”djävlarna” pekas ut. En av dem är Rolf Svedberg, miljöansvarig på Boliden då avfallet skeppades iväg.

I filmen mer eller mindre erkänner Svedberg på plats att han förstod att Promel inte skulle klara uppgiften att ta hand om det. Det nekade han till då det blev rättegång i Skellefteå tingsrätt. Rolf Svedberg blev senare miljöråd i Miljööverdomstolen.

TIllbakavisade krav på skadestånd

Då Aricaborna stämde Boliden blev tingsrättens utslag att bolaget inte varit vårdslösa och tillbakavisade chilenarnas krav på skadestånd. Domen överklagades. Hovrätten ansåg brottet preskriberat och tog aldrig upp det.

Boliden hävdar att de inte är ansvariga för vad som hänt med avfallet sedan det väl tagits emot i Chile av ett chilenskt företag. För dem är det en avslutad affär. Promel deklarerade vid mottagandet att avfallet var ”icke-giftigt”.

I en analys 1997 visade det sig däremot att marken till 17 procent bestod av arsenik och 4,5 procent bly. Dessutom med stora förekomster av kadmium, kvicksilver, koppar och zink.

Tänker gå via via politiken

När den juridiska vägen nu stängts för chilenarna i Sverige tänker man gå via politiken.

– Vi ska uppvakta Chiles parlamentariker i Santiago och kräva att de tar upp en diskussion med sina svenska motsvarigheter, ­säger Rodrigo Pino.

Mamitas del plomo (på svenska: blybarnens mammor), har söndagsverksamhet i en park i Arica. Det är familjer som drabbats som samlas. Barnen har astma, eksem och symptom på sjukdomar som man ännu inte kan diagnosticera.

– Isabella har typiska aspergersymptom, men inte asperger, säger Luz Ramirez, en 35-årig mamma som själv har cancer.

Barnen ritar och stojar i parken. Det är viktigt för dem att få leva ett så vanligt liv som möjligt trots att sjukdomarna följer deras små steg som en skugga.

– Hur många fler ska insjukna och kanske också dö, långt i förtid, innan Boliden tar sitt ansvar, säger förlåt och tar hand om skiten, undrar Rodrigo Pino.

– Vi ger aldrig upp. Vårt mål är att hela rasket ska tillbaka till Sverige.