Festen ville aldrig ta slut när Södra Vätterbygdens folkhögskola fyllde 100 år.
– Ett bra avstamp för framtiden, säger skolchefen Anders Georgsson.
Från toppen av Jönköping har Södra Vätterbygdens folkhögskola blickat ut över en växande stad sedan 1919. Det är en historia som tog sin början i Missionsförbundets bildningsintresse. Skolan har fortsatt att drivas i samma anda under 100 år, nu med Equmeniakyrkan/Equmenia som huvudman och är idag en av Sveriges största folkhögskolor. Runt 300 elever, utbytesprogram sen 70-talet med North Park university, välkänd i hela landet för både sin journalist- och musiklinje.
Om skolan tänkt slå av på takten?
Nej, lördagens hundraårsfirande ska inte ses som en avslutningsfest utan snarare som ett avstamp inför det nya.
– Folkhögskolan har fortfarande en jätteviktig roll, inte minst när det gäller att ge elever en andra chans (genom framförallt allmän linje) och ett förnyat självförtroende. Jag tror också att vi har en viktig roll att spela i samhällets utmaningar med integration och språkkunskaper, funderar Anders Georgsson.
Närkontakten med Equmeniakyrkan genom bibellinjer som förutom att ge många unga troende en stabilare tro, också försett många kyrkor med goda ungdomsledare (och även en och annan pastor i långa loppet) är också viktig att bygga vidare på, menar Georgsson.
I höst erbjuds också i samarbete med Equmeniakyrkan, möjlighet till fördjupade studier i Indien och Japan - på sikt är tanken att även Ecuador ska vara ett alternativen.
Inte heller på tredje benet, utbildningar på mer avancerad och på yrkesnivå slås av på farten.
Välrenommerade journalistutbildningen har börjat vända positivt i ansökningar och en helt färsk utbildning i film- och videoproduktion drar igång till hösten.
Att musiklinjen har framtiden för sig visade inte minst festen, där de utgjorde grunden i en musikalisk upplevelse av både bredd och höjd - med crescendo av att The Ark-sångaren Ola Salo klev upp på scen ackompanjerad av tidigare SVF-elever.
Hur var det med festdagen nu igen då?
Intrycken är så många att Anders säkert har stoff för en hel bilaga. De gamla rektorerna på plats, förre läraren Tomas Tegnérs konferencierskap. Och mycket, mycket mer. Det enklaste kanske är att låta bilden intill tala. Och konstatera att SVF är en hundraåring som fortfarande har mycket kvar att ge.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR