Aleksandr Lukasjenko brukar kallas Europas sista diktator. När han utropades till segrare i presidentvalet, trots vittnesmål om valfusk, fick många invånare nog. Den senaste veckan har därför präglats av protester och oro i det östeuropeiska landet. Enligt rapporter hölls de största demonstrationerna någonsin i Belarus moderna historia i huvudstaden Minsk i helgen. Lukasjenkos utmanare i valet, Svetlana Tichanovskaja, har flytt landet och enligt BBC har 6700 regimkritiker och demonstranter fängslats. De vittnar om misshandel och tortyr. Oppositionen har nu utlyst strejker. Det finns dock inga tecken på att Lukasjenko är beredd att ge upp makten i landet, och grannlandet Ryssland har gett honom sitt stöd.

Equmeniakyrkan har kontakt med baptistunionen.

— De är väldigt oroliga och tycker att det som sker är skrämmande. De säger att det nu sker övergrepp från regeringens sida, säger Cecilie BS Larsen, som är Equmeniakyrkans samordnare för Eurasien.

Baptistkyrkorna uppmanar därför till bön. Varje morgon och kväll samlas därför baptister antingen i kyrkorna eller i hemmen för att be tillsammans.

— De menar att det viktigaste som kyrkan kan göra är att be. De säger att de inte vet hur det kommer att sluta, men önskar förbön, säger hon.

Evangeliska kristna lever under ständig press i landet, även om förtrycket inte är lika svårt som under sovjettiden. Den ortodoxa kyrkan har dock en stark ställning. Den engelska nyhetssidan Church Times citerar ett gratulationsbrev från patriarken Pavel Ponomarev till Lukasjenko, där den ortodoxa kyrkans överhuvud i Belarus uppmanar presidenten att beskydda landets andliga och kulturella arv.

Den katolske ärkebiskopen Tadeusz Kondrusiewicz är dock orolig över utvecklingen och har erbjudit sig att medla.

— För första gången i Belarus moderna historia har broder höjt handen mot sin broder, skrev han i ett Facebookinlägg.

Bland lekmän i den katolska kyrkan, och även bland evangeliska och ortodoxa kristna, finns det de som uttalar en skarpare kritik mot regimen än kyrkoledarna.