Bibeln argument för båda sidor när ­antisemitismen nådde frikyrkan

– Det som överraskat mig är hur starkt det frikyrkliga motståndet mot antisemitism ändå var, säger Ola Larsmo, författare och kulturjournalist.
Frågan om frikyrkan och antisemitismen har seglat upp på dagordningen i samband med en uppmärksammad artikel publicerad i Aftonbladet den 26 juni. Där omnämns pingstledaren Lewi Pethrus kontinuerliga kontakter med politiska antisemiter och radikalnationalister liksom hans efterlämnade bibliotek, som innehöll nazipropaganda. 
Texten, skriven av Tomas Poletti Lundström och Markus Lundström, doktor i religionshistoria respektive docent i sociologi, skapade debatt. Och KD:s partiledare Ebba Busch avfärdade forskarnas påståenden.

På vilken sida stod frikyrkorna?

Hur är det då med frikyrkan i stort? På vilken sida stod frikyrkorna under nationalsocialismens framväxt? Och hur ser de ideologiska rötterna ut?
I samband med ett seminarium kring en längre vetenskaplig artikel av de båda forskarna, om Lewi Pethrus, hölls nyligen en öppen föreläsning på EHS.  
 

En av talarna var Heléne Lööw, historiker och namnkunnig kännare av nazistiska och nationalsocialistiska rörelser i Sverige. 
– Vad som gör antisemitismen så dödlig är att den kommer från så många håll, ett av dem är den gamla kristna antisemitismen, föreställningen om judarna som Kristusmördare, sa hon.

Lokala kampanjer

Till Heléne Lööws senaste forskning hör studiet av lokala kampanjer under förkrigs­tiden, där judar i Sverige kartlades. Det är processer som man enligt Lööw hittills tittat väldigt lite på. 
Kampanjerna möttes av protester, ibland fysiska, berättade hon.
– Man ser de mest osannolika konstellationer av högermän, bondeförbundare, syndikalister och frikyrkliga som börjar protestera i samband med kampanjmötena. Ibland får de bäras ut ur lokalen. Det är väldigt intressant att fundera över vad som fick människor från så disparata miljöer att gå samman för att stötta lokala judiska företagare mot bojkottaktioner. 

Skär rakt in i frikyrkan

Talare vid föreläsningen på EHS var också Ola Larsmo:
– Det är lätt att samla på sig fina, rentvättade exempel på hur folk har betett sig i svensk frikyrka. Men antisemitism och rasism finns överallt. När vi närmar oss nazismens maktövertagande finns många exempel på hur frågan skär rakt in i frikyrkan. Det är en väldig diskussion som bryter ut.
Redan 2007 kom hans bok Djävulssonaten om det ökända Bollhusmötet 1939, där studenter i Uppsala protesterade mot att Sverige skulle ta emot tyska judiska flyktingar. 
Under föreläsningen beskrev Larsmo hur debatten, som pågick många timmar, hade tydlig teologisk prägel, där både förespråkare och motståndare lutade sig mot Bibeln i sin argumentation.

Reaktion på Kristallnatten

Han visade också, med ett tidningsklipp från Dagens Nyheter  1938, hur vägen fram till mötet sett ut, där fyra unga män, som en reaktion på Kristallnatten, uppvaktat dåvarande statsministern med budskapet att fler judiska flyktingar måste få komma till Sverige. De fyra bestod av socialdemokrater, en liberal och en missionsförbundare.
Ola Larsmo pekade på hur frikyrkornas rötter i motståndet mot slaveriet varit en formande faktor för efterkommande ställnings­tagande i en rad frågor. 
– Det finns en kristen uppslutning och frikyrklig agitation mot rasism och antisemitism som går att knyta ända tillbaka till abolitioniströrelsen. Vi har å andra sidan kända teologer som med trixiga analyser försöker visa att Jesus inte var jude utan snarast aramé. Vi talar om en spricka som går genom svensk kristenhet när det gäller de här sakerna.