Bibelöversättning fyller 100 år

När 1917 års Bibel kom var det första gången en översättning hade gjorts direkt från Bibelns grundspråk, och hur denna översättning har präglat det svenska språket var ett av många ämnen under en seminariedag i Uppsala.

Inte minst författare vänder sig gärna till Bibeln och tycks ofta hysa en svaghet för äldre översättningar – ibland rentav Karl XII:s bibel, men också gärna 1917 i stället för Bibel 2000.

En författare som kunde berätta om Bibelns inverkan, både på prästsonen och på den vuxne klassiskt skolade diktaren, var Jesper Svenbro. På samma sätt som han som lyriker inte vill tvinga in ett klassiskt verk i en historisk tolkning, närmar han sig som vuxen också Bibeln, inte som vetenskapsman, utan som poet.

Han tog hjälp av Sören Kierkegaard och återgav en text som hans pappa prästen hade strukit under. Kierkegaards ord blev en pragmatisk uppmaning: förlora dig inte i de ord som är fördunklade för dig, utan ta vara och gör något av de som du förstår.

En sådan engagerad Bibelläsare av Kierkegaards snitt var Jesper Svenbro som barn. Ålderdomligt språk var inget hinder – fortfarande har han svårt att vänja sig vid nya former som ”Vår Fader”, tillstod han. Ett sätt att ”återupprätta” Bibeln har varit att ibland läsa Nya testamentet på grekiska.

Är det möjligt att avsakralisera det som är stadfäst och ansett heligt, som en bibelöversättning, undrade  Jesper Svenbro.

Han drog en parallell till Allhelgonakyrkan på Ven. En tegelkyrka från förra sekelskiftet som har avsakraliserats och numera är museum.

– Men kan man göra det med Den heliga skrift, läsa den som litteraturvetenskaplig text utan att se de existentiella värdena? Nej, det vore mig fjärran.

Hur ska man då som präglad av 1917 års bibel handskas med svårigheterna att ta till sig nya formuleringar? Är det möjligt att avsakralisera den översättningen.

– Mitt svar blir ett emfatiskt nej – det är omöjligt så länge min generation finns kvar, sa Jesper Svenbro.