Blixtsnabb inackordering när Migrationsverket sa nej

Rebecca Jansson i Falkenberg kunde inte sova gott på nätterna efter att ha sett bilder från Ukraina på flyende kvinnor och barn.
– Jag kände att jag måste göra något konkret för att hjälpa dem, säger hon.
Det resulterade i att Rebecka började en insamling av förnödenheter som skulle skickas till flyktingarna i Polen. Hon fick stöd från många goda krafter, bland annat Rotary i Falkenberg som förmedlade kontakten till Rotaryklubben i Warszawa.  Ett bussbolag  som erbjöd sig köra till Warszawa engagerades och pengar och varor av olika slag strömmade in bland annat tack vare sociala medier.

Den 17 mars gick resan till Warszawa och ett flyktingläger med 6 000 personer.  Det som från ­början var tänkt att bli en ­transport blev också en möjlighet för 23 flyktingar att ta sig till Sverige.
– Vi skulle kunna ha tagit fler med men till Sverige får man bara komma om man  har pass, vilket många saknar.  Det kändes tungt att behöva säga nej.
Busschauffören hade haft samtal med Migrationsverket innan överfarten och hade en överenskommelse om att flyktingarna skulle registreras i Malmö eller Göteborg. Men där ville man inte ta emot dem eftersom kön var för lång. I stället hänvisades de till Norrköping.
– Vi insåg att vi inte skulle hinna dit i tid innan stängning. På frågan hur vi då skulle göra fick vi svaret att vi väl fick lämna dem utanför myndigheten till nästa dag.

Det var inte ett alternativ för Rebecka som ringde till Svenska kyrkan i Falkenberg. Tack vare ett gott samarbete mellan kyrkorna i Falkenberg  så öppnades Bobergsgården, som ägs av föreningen Tre Gårdar. Kyrkorna har sedan länge ett gemensamt engagemang i Brohjälpen. På några timmar städades gården och ett stort gäng volontärer  engagerades för att välkomna flyktingarna.

Det har varit ett stort engagemang från många parter: privatpersoner, företag, företag, föreningar och kyrkan, med allt från tolkningshjälp och myndighetskontakt till samtal med diakoner och sjuksköterskor om svåra upplevelser
– Civilsamhället har verkligen tagit ett stort ansvar, säger Håkan Fermergård som är föreståndare för Brohjälpen.
Efter tre veckor har flyktingarna nu lämnat Bobergsgården och tagits om hand av Migrationsverket, men alla vill stanna i Falkenberg.

Rebecka är tacksam för det starka stödet från så många håll, men hon är också mycket kritisk till myndigheternas agerande och ett hårdnande politiskt klimat som bygger på massflyktingdirektivet.
– Det var hjärtskärande att lämna flyktingar kvar i Polen när vi hade plats i bussen. Vem tänker på att skaffa pass när bomberna faller?
Hon reagerar också på att Migrationsverket öppnat en e-tjänst för registrering där inloggning ska ske med svenskt bank-id.
– Det är ett skämt!  Om man åtminstone hade informationen på engelska eller hade tolkar tillgängliga. I stället har vi som volontärer lagt mycket tid för att följa med till Migrationsverket. Men många av oss har ett heltidsarbete. Nu måste Migrations­verket göra sitt!