Kristna hårdrocksfesten återuppstår för en dag

Rickard Bransell är uppväxt på landet utanför Bollnäs, där tillgången på kristna jämnåriga vänner var begränsad. Musiken och den kristna rockscenen blev en tillflykt från ensamheten. Det fick honom att dra i trådarna som sedan blev klassiska kristna rockfestivalen Bobfest. Namngiven efter rockpastorn Bob Beeman. Nu är han än en gång med och arrangerar kristna rockfestivalen Bobfest, somåteruppstår lördag 16 mars. Men det blir den sista.

Mot slutet av förra decenniet, när vi började gå mot  millennieskiftet såg Rickard med uppgivenhet hur hans barndoms kristna rockhjältar försvann från offentligheten, utan att några nya tog vid.

Ville skapa en mötesplats

Med Bobfest ville Rickard och hans vänner i arrangörsteamet skapa en mötesplats för de kristna hårdrockarna som i hög grad känner sig ensamma i den traditionella frikyrkomiljön. - Flera av besökarna har vittnat för oss om att Bobfest är deras Kyrka och ekumeniska kristna gemenskap, säger han och fortsätter:

- Bakgrunden hos de som funnit sitt andliga hem här spänner hela vägen från Svenska kyrkan till trosrörelsen. Vår intention har under åren varit att lyfta fram nya band och ge dem tillfälle att möta en kristen publik.

Går i nostalgins tecken

Årets festival går lite i nostalgins tecken. I samarbete med studieförbundet Bilda försöker de nu skapa en scen för nya band på årets Bobfest, men de har inte varit utan utmaningar med att hitta artister utanför lovsångsgenren.

- Det nyaste bandet vi lyckats boka är Leonov från Norge, som debuterade 2014 och sedan dess har utkommit med ytterligare två album.

Bland veteranerna återfinns Crimson Moonlight, Veni Domine, Narnia och Pantokrator, som samtliga är återvändande vänner till Bobfest. Veni Dominw har återförenats särskilt för årets festival som blir den sista Bobfesten som arrangeras.

- Förhoppningsvis kan det i framtiden uppstå nya initiativ under andra namn i nya konstellationer, funderar han.

Bildas färre band idag

Multimusikern Carl-Johan Grimmark, verksam i en rad kristna band, bland annat Narnia och Jerusalem tror att en utmaning för den kristna musikscenen är att den traditionella turnerande konstformen är en kultur som kräver mer av den som är del av den.

Samtidigt kan Grimmark inte se samma tendenser på den profana metallscenen. Det startas inte lika många nya band som för 20-25 år sedan, men hans bild är ändå att det startas många fler nya band där, än i källarna runt om i landets frikyrkor.

- Den kristna musikscen som jag växte upp med var full av artister inom flera genrer, inte bara metall. Idag är de kulturella korridorerna smalare och det påverkar kvantiteten, även om frikyrkans kvalitet fortfarande är genomgående hög.

PO Flodström