Efter åtta år har Equmeniakyrkans biträdande kyrkoledare, Sofia Camnerin valt att inte ställa upp till omval när hennes mandat löper ut nästa kyrkokonferens 2020.

– Det har varit helt fantastiskt och på många sätt en overklig resa, då jag fått vara med om att leda etableringen av Equmeniakyrkan. Allt från pensionssystem till regionindelning. Samtidigt har alla församlingar samverkat internationellt med 27 länder. Jag har gett mitt hjärta men känner att jag nu har gett det jag ska.

Istället kommer hon ägna sig mer åt sin tjänst som prorektor på Enskilda högskolan och biträdande rektor på Teologiska högskolan, där hon arbetat på halvtid sedan augusti 2018.

Vilken har varit den största utmaningen i Equmeniakyrkan?

– Den absolut största utmaningen för församlingar och alla folkrörelser är att finna sitt vara och göra i vår tid. Att förstå hur viktiga de är som salt och ljus och att de behövs i vår tid. Många församlingar krymper och läggs ner, men vi måste inte vara och göra allt vi varit förut. Underskatta inte er själva men försök gör en omställning för att utvecklas med samtiden. En annan stor utmaning har handlat om klimatfrågorna och flyktingströmmarna.

Vad kommer du att sakna?

– Förtroendet som givits oss men också alla starka möten med människor. Det har varit fantastiskt att få vara med om att göra skillnad.

På THS och EHS vill hon samordna pastors- och diakonutbildningen genom att införa ett gemensamt basår. Hon vill också fortsätta utveckla kortare utbildningar för pionjärarbete och församlingsgrundare.

– Det kommer krävas både nya och olika sätt att arbeta på i vår tid. Att vara pastor kommer inte handla om att bara leda en församling. Alla kommer kanske inte till en färdig församling utan kommer snarare att arbeta som missionärer. Som kyrka borde vi finnas på fler platser.

Men det handlar också om att stärka högskolan som en resurs för församlingar och övriga samhället.

– Jag önskar att man ska förstå vilken kompetens som finns bland våra lärare och dra mer nyttan av forskningen. Det gäller även vår inriktning på mänskliga rättigheter. Få känner till att THS en gång startade MR-dagarna. Vi vill finnas i fronten och visa att här finns kompetens.

Olle Alkholm väljer att inte ställa upp till omval för chansen att göra något annat.

– Jag har alltid fungerat så att jag inte är kvar hur länge som helst på ett och samma ställe och jag kände väl lite att ska jag göra något annat är det kanske sista chansen, säger Olle som fyllde 61 tidigare i år.

Vad det är har han i nuläget dock ingen aning om.

– Nej, jag vet faktiskt inte, men jag tycket det kändes rätt att inte sitta kvar i 12 år. Jag har ju dessutom jobbat med frågan sedan 2008, fast då i Missionskyrkan. Så jag har på ett sätt redan arbetat med frågorna kring den nya samfundsbildningen i 12 år, konstaterar han.

För Olle har uppdraget varit bland de bästa resorna han varit med om, och det är med tacksamhet han gör sina första spontana summeringar av tiden.

– Jag tycker egentligen att det varit en helt fantastisk tid med början på Equmeniakyrkan och det känns väldigt stort att ha varit med om detta. Det häftigaste är att ha varit en liten del i den här processen som i någon form är en väldigt gammal dröm som går i uppfyllelse. Flera av dem som jobbade med detta förr i världen är ju inte med längre, och att då ha fått se det här bli verklighet... Tanken om att vara kyrka innebör inte att vi gör och tänker likadant utan att vi vill vara tillsammans.

Har det varit en bra modell med tre kyrkoledare?

– Jag tror det är en bra modell, som säger något om vår kyrka. Jag har skickat med att det är bra med två eller tre kyrkoledare och styrelsen har ju varit inne på det. Jag tror det är bra.

Kyrkoledare Lasse Svensson har ställt sig till förfogande för ytterligare fyra år.

ROBERT TJERNBERG, MARIE STARCK