För runt åtta år sedan skulle Carin Dernulf precis tredje sonen. Då hon ligger på britsen på sjukhuset ringer telefonen och hon råkar svara. Det är Equmenias ordförande som berättar att de söker generalsekreterare och att det vore roligt om hon sökte.

– Jag berättade det för min man och när läkaren som skulle utföra det planerade kejsarsnittet kommer in strax efteråt utropar han ”Nu är det dags för ett nytt liv”, berättar Carin och skrattar. Det blev som en dubbel mening i det uttalandet och vi skojade om att det kanske fanns något i det.

Carin flyttade från västkust till östkust. Foto: Marcus Gustafsson

Van vid Hönökonferensen

Det gjorde det också, visade det sig efter rekryteringsprocessen som kastade in Carin i en värld hon inte var alldeles van vid.

– Jag kom ju inte från Equmeniakyrkosammanhang men hade talat på Hönökonferensen och hade en god bild av Equmenia, säger hon.

I dag är situationen annorlunda. I juni nästa år har hon varit organisationens generalsekreterare i nära åtta år, ordinerats i samfundet och tänker att ett möjligt nästa steg kan vara att träda in i sin första tjänst som equmeniakyrkopastor.

– Jag tänker lite fromt att jag vill vara använd där jag behövs bäst, vare sig det blir i organisation, som församlingspastor, eller nåt annat.

Carin tar med många fina minnen från Equmenia. Foto: Marcus Gustafsson

Kom rätt i rollen på Equmenia

Precis som hon tänkt också under sin tid i Equmenia.

– Jag tror man trivs bäst när man får verka i sina gåvor och vara sig själv, det har jag verkligen fått göra i Equmenia. Jag har haft så otroligt roligt, konstaterar hon.

Och det är med tydligt dubbla känslor hon nu lämnar.

– Det är som en sorgeprocess för mig på ett sätt, men med väldigt mycket tacksamhet. Men jag tror det är viktigt att inte bli kvar för länge i en sådan här roll och därför valde jag meddela att jag kliver av i och med att förordnandet går ut så att det finns tid att hitta den som ska efterträda mig.

Som längst sitter hon alltså till juni 2023.

Vad har varit roligast under de här åren?

– Mötena med alla barn, unga och ledare i föreningarna har varit de allra finaste stunderna. Ta ett nationellt scoutläger som Prisma till exempel. Helt fantastiskt att få mötas hundratals scouter från hela landet med Jesus i centrum. Det finns en styrka i att vi är så många.

Equmenia klarade pandemin bra

Tack vare att en stor del av verksamheten är scouting klarade Equmenia pandemiåren bättre än många andra kristna ungdomsorganisationer – och en av de mest akuta utmaningarna Equmenia står inför, menar Dernulf, är faktiskt inte det sjunkande medlemsantalet, även om det finns oro i statistiken. De jobbar aktivt med det att vända trenden.

– Jag ser vilket liv som finns i rörelsen och tror att det kommer kunna vändas. Många barn och unga vill vara med i verksamheten men det som krävs är att vi har ledare. Här vill jag verkligen slå ett slag för att fler ledare behövs. Det är den stora nyckeln om Equmenia ska kunna växa.

En sak som Carin slagits för i rollen är att vända den misstänksamhet som kristna organisationer stundtals möts av i kommuner, som resulterat i indraget bidrag eller krav på mindre religion.

– Det har varit en viktig kamp tycker jag. Inte bara för pengarna utan också för synen på religion i vårt land. Det sägs att Sverige är ett av de mest mångreligiösa länderna i Europa och att försvåra för föreningar med religiös bakgrund blir kontraproduktivt. Mycket handlar om okunskap och kanske rädsla. Ibland rena missförstånd.

Vad är du mest stolt över i rollen?

– Naturligtvis över mina fantastiska kollegor och allt de är med och skapar. Men ska jag lyfta fram något är det kanske den output vi haft med Suntprat. Ett material som vi tog fram med fokus på samtal bland unga om droger, alkohol, sociala medier med mera som använts också långt utanför Equmenias gränser. 4 500 ungdomar på Scouternas stora Jamboree i somras samtalade utifrån det och många har hört sig efteråt och sagt att det varit något av det viktigaste på hela lägret.

Carin funderar en stund.

– Jag tror det är viktigt att vi vågar stå för vår tro och inriktning. Att vara med och bygga ett gott samhälle för barn och unga att växa upp i, inte trots att vi är kristna utan just därför. Min erfarenhet är att när vi vågar se allt som vi har att bidra med, och står för de vi är, blir vi ofta bemötta med respekt och får plats.

Vad händer nu? Det får Carin se, bara hon blir använd rätt. Foto: Marcus Gustafsson

Laddar för Boost

Om bara några veckor arrangeras Equmenias nya visionskonferens, Boost, på Öckerö. Hundratals unga samlas. En viktig del är att kyrkostyrelsen och flera kyrkoledare på olika nivåer bjudits in att vara med – inte för att tala men för att lyssna. Höra vad kyrkans nutid och framtid vill.

Plötsligt slår det Carin att hon inte kommer vara med som generalsekreterare när nästa verksamhetsplan sjösätts och att det känns lite märkligt. Men med alla goda krafter som finns i Equmenia och med Guds hjälp tror hon att Equmenia går en ljus framtid till mötes.