Sändaren har tidigare skrivit om Margareta och Bertil Hellstens kamp för att Dawood skulle få uppehållstillstånd i Sverige. Under mer än ett år bodde Dawood hos makarna Hellsten och en djup vänskap uppstod. Efter tre avslag från Migrationsverket valde Dawood att frivilligt återvända till Afghanistan där han inte bott sedan han var fem år.

– Vi insåg att han behövde kunna försörja sig på något sätt och med hjälp av en insamling kunde vi köpa en riksha, en mopedtaxi, till honom. Med inkomsterna från den verksamheten och lite bidrag från oss har han kunnat försörja både sin mor och sig själv, berättar Margareta.

Men så drabbades även Afghanistan av coronaviruset. Att leva med Corona i Afghanistan är något helt annat än att leva med det i Sverige, konstaterar hon. Afghanistan är ett av världens fattigaste länder och enligt Röda Korset finns en stor risk att 7,3 miljoner barn kommer att drabbas av hungersnöd de närmaste månaderna. Två miljoner människor är arbetslösa.

WHO och Världsbanken har utlovat hjälp men den stora korruptionen i landet och oförmågan till organisation gör att hjälpen dröjer. Myndigheterna har inte kunnat visa en handlingsplan för virusbekämpningen och därför har organisationerna inte vågat släppa in katastrofhjälp.

Flera stora städer har satts i karantän vilket gjort människor arbetslösa. I den stad där Dawood bor, är det bara mataffärerna som är öppna. Stora delar av staden, där den mesta kommersen finns är nedstängda. Många håller sig hemma på grund av rädslan för att drabbas av viruset.

– Det betyder att Dawood tappar kunder och därmed inkomster. Vi har försökt få honom att sluta arbeta med tanke på de små förtjänsterna och risken för att själv drabbas av viruset och smitta sin mor. Men han är rastlös och vill arbeta. Redan innan pandemin så var marginalerna små och han skulle inte ha överlevt utan stöd från Sverige.

Dawood berättar att många är rädda, men att det också finns de som tror att viruset är något som regeringen har hittat på för att få pengar från andra länder. I början av pandemin var det många imamer som menade att om man bara trodde tillräckligt mycket så skulle man skonas, men det har ändrat sig.

Margareta Hellsten lever med en stor oro för Dawood men har nästan daglig kontakt med honom. Våldet är ständigt närvarande och risken för att han ska bli rånad på riksha och mobiltelefon är påtaglig. En redan mycket svår situation har förvärrats efter att coronaviruset gjorde sin entré.

– Dawood finns ständigt i mitt hjärta och i mina böner. Vi hoppades på att kunna skaffa ett jobb för honom här i Sverige så att han kunde komma tillbaka, men det ser mörkt ut just nu. Men vi måste tro på att vi ska kunna träffas igen någon gång. Det måste vi bara göra.