Duterte kunde inte knäcka katolska kyrkan

Att komma till Filippinernas huvudstad Manilla är en omtumlande upplevelse. Världens mest tätbefolkade stad, med 14 miljoner invånare inklusive förorter – eller ofattbara 25 miljoner i hela storstadsregionen – kan vara rejält krävande mot både lokalbor och besökare.

Ombyggda jeepbussar

Bilköer i timtal, lukter från vägdamm och gatukök, och en fuktig värme som en filt över alltihop. Ett särskilt kännetecken är de överallt närvarande så kallade jeepneys, ombyggda jeepbussar målade i grälla färger med anor från USA:s närvaro på Filippinerna under andra världskriget. Avgasreningen, liksom ljuddämpningen, är minst sagt begränsad.

Trots det finns oaser av lugn och stillhet. Inne i Manillas historiska katedral är det svalt och rofyllt, åtminstone för ett tag – snart tar ett bröllop vid, och orgeltoner av Bach klingar mäktigt genom stenrummen.

Många religiösa ritualer

– Den romersk-katolska kyrkan i Filippinerna är stark ifråga om folklig andakt, folklig fromhet. Vi har många religiösa ritualer, som där folk låter korsfästa sig för att stärka sin helande kraft, berättar Arvin Eballo, adjungerad professor vid Santo Tomas-universitetet i Manila.

Den extrema ritualen äger rum på långfredagen på olika håll i landet, och samlar religiösa katoliker som åser fromma bot­görare bli uppspikade på kors för några minuter.

Men det finns fortfarande många motsättningar, som fattigdom, prostitution och korruption i regeringen.

– Folk kan vara väldigt heliga inne i kyrkan, men inte lika mycket utanför, fortsätter Arvin Eballo, som också är doktor i religionsvetenskap.

Ett av Vatikanens starkaste fästen

2021 firade den romersk-katolska kyrkan i Filippinerna 500 års närvaro. Landet anses i dag vara ett av Vatikanens starkaste fästen i världen. Samtidigt märks utmaningar mot kyrkans roll på ögruppen.

Särskilt omtalade blev de hätska utfall mot kyrkan, olika biskopar och påven själv som Filippinernas stridbare president Rodrigo Duterte gjorde under sin ämbetsperiod 2016–2022.

– Han sade ”horunge” (”son of a bitch”) om påven. Men jag tror mest att han försökte skapa uppmärksamhet. Jag tror inte att Vatikanen svarade på det, för vad svarar du på något sånt? Det skulle ligga under kyrkan att ens ta upp det Duterte sade, säger Eleanor Dionisio.

Betrodd som institution

Hon är forskningskonsult vid det filippinska Archdiocesan Institute for Research and Development i Manila, som regelbundet undersöker den allmänna opinionen kring kyrkan i Filippinerna. Och institutets opinionsundersökningar har genomgående visat att kyrkan är betrodd som institution i Filippinerna. Siffrorna har hållit i sig även under och ­efter Dutertes presidentskap – enligt Dionisio kanske just för att Duterte verkligen gick så hårt åt kyrkan.

Samtidigt anas en svårbegriplig dubbelhet ifråga om befolkningens politiska och religiösa åsikter.

– Även människor som var starkt för Duterte kan fortsätta att gå till mässan, fortsätta att älska sakramentet. Kyrkan är också viktig för dem. Det är källan till deras identitet, och de kan frikoppla det från stödet till en president som bryter mot kyrkans värderingar, säger Dionisio.

Jesuiterna erkände övergrepp mot barn

Men varför kritiserade och förolämpade då Duterte kyrkan så hårt? En förklaring lyftes fram av honom själv, när han påstod att en jesuitpräst i skolan där han gick som barn hade begått övergrepp mot honom. Och jesuiterna erkände faktiskt sedermera att prästen ifråga hade gjort sig skyldig till övergrepp mot barn.

En annan anledning kan ha varit – men det är spekulation – att han hade en mycket konfliktfylld relation med sin mamma, som var djupt troende katolik och samtidigt sträng.

Även om den katolska kyrkan i både Filippinerna och Vatikanen vände andra kinden till mot ­Dutertes utspel kom de att kritisera Duterte starkt för en annan sak. Redan som borgmästare i Davao City hade ”Filippinernas Trump” gjort sig ökänd för sitt kompromisslösa, blodiga krig mot narkotikahandel och kriminella. Under tiden som president tilltog våldet ytterligare, och över 6 000 män­niskor dödades under Filippinernas knarkkrig 2016–2022.

– Och det är en sak att slå ned på kyrkan, det är en annan att faktiskt döda människor, påtalar Eleanor Dionisio.

En av de mest uttalade biskoparna mot Dutertes skonings­­lösa våld var Pablo Virgilio David, även känd som ”biskop Ambo”, från stiftet Kalookan.

Skulle halshugga

Men trots biskopens ställning och den respekt han åtnjöt bland filippinierna gick Duterte ut offentligt och sade att han skulle halshugga honom för hans motstånd mot kriminalpolitiken.

– Så biskop Ambo gick under jorden ett tag, men han slutade inte opponera sig mot dödandet. Och när han åkte till Rom för ett besök sade påven till honom att han stödde honom.

Eleanor Dionisio pekar på hur den katolska kyrkan, jämte ­människorättsorganisationer, var den enda institutionen som egentligen motsatte sig det ­urskillningslösa dödandet i landet. Därmed blev de i praktiken en politisk motståndare till ­Duterte.

Presidenter i Filippinerna kan bara sitta en ämbetsperiod om sex år, så Duterte kunde inte väljas om 2022. Men även inför valet 2022 upplevde den katolska kyrkan i Filippinerna att de ställdes inför ett nytt värderingskrig representerat av olika presidentkandidater.

– För jag tror att Duterte-administrationen visade kyrkan vad som skulle hända om de inte försökte vägleda väljarna, säger Eleanor Dionisio.

Katolska kyrkan tongivande i protesterna

2022 stod nämligen den forne filippinske diktatorn Ferdinand Marcos son Bongbong Marcos mot den tidigare expresidenten Leni Robredo. Och då den katolska kyrkan varit tongivande i protesterna som slutligen fällde Ferdinand Marcos på 1980-talet fann de sig manade att även opponera sig mot Marcos Junior som ny tänkbar president.

– Kyrkan har ju ett längre minne än de flesta filippinier, eftersom vi är uppbyggda kring institutionellt minne. Jag menar, vi minns 2 000 år tillbaka! skrattar Eleanor Dionisio.

1986 lyckades kyrkan samla många filippinier i projektet att störta Ferdinand Marcos och hans ökänt skosamlande fru Imelda Marcos från makten i Filippinerna. Många bilder kablades ut runt världen på troende katoliker som tog med sig radband och bilder av Jungfru Maria till demonstrationer mot diktatorn i landet – som också slut­ligen avgick.

Vann en skrällseger

Till kyrkans förtret lyckades dock inte föresatserna ifjol. Ferdinand Marcos son vann en skrällseger med nära 59 procent av rösterna. Sedan dess, menar Eleanor Dionisio, har det katolska samfundet på ögruppen slickat sina sår och börjat se över sitt engagemang i den sekulära politiken.

– Vi gav så mycket hjälp till folk under coronapandemin, så varför är vi inte lika inflytelserika som politikerna? Varför vann Marcos Jr.; varför lyssnade man inte på oss? frågar sig Eleanor ­Dionisio eftertänksamt.

I dag säger hon att kyrkan inte är lika högljudd i den allmänna debatten. Något som till dels beror på att Marcosadministrationen inte beter sig lika ­aggressivt inom kriminalpolitiken, dels att ”de är mycket bra på PR”.