Ecuador. Visionen som fick vingar – projekt mot våld i nära relationer

Vem som ursprungligen fick visionen, vill hon inte berätta. Bara att den tog 20 år att förverkliga. I dag är ”Vingar till frihet” (”Alas de libertad”) ett framgångsrikt projekt för att motverka våld i nära relationer.  Ett teamwork som drivs av Evangeliska förbundskyrkan i Ecuador, och till största delen finansieras av Equmeniakyrkan.
Ett oerhört viktigt arbete i ett land som har stora problem med många olika former av våld och övergrepp, kriminalitet och narkotika.
– Vi arbetar förebyggande genom att ge familjer verktyg för att minska risken för våld. Vi undervisar om våldets konsekvenser och hur man kan ta sig ur en farlig situation, berättar Paola Delgado.

Försöka ändra attityderna

Men projektet arbetar också med att försöka förändra attityderna i samhället och motverka fördomar. Som att preventivmedel bara kan användas vid otrohet, eller att unga flickor måste skaffa barn tidigt för att få försörjningsstöd.
Paola Delgado själv är oerhört välmeriterad. Hon har arbetat med barn och unga under större delen av sitt liv, och engagerades in i projektet på ett väldigt tidigt stadium.
– Jag har 20 års erfarenheter av frivilligarbete och jag kände att den här visionen, som föddes och tog form i kyrkan, talade direkt till mig.
– Alla vi som arbetar med detta är del av Kristi församling, av Evangeliska förbundskyrkan i Ecuador och vårt fokus fanns från början i den lokala församlingen, berättar hon.

Otillgängliga bergsbyar

Men syftet för Vingar till frihet är också att nå kvinnor och våldsutsatta ute i samhället, i otillgängliga bergsbyar och fattiga delar av landsbygden.
Men än så länge arbetar man i delstaten Manabi, i västra Ecuador, där projektet också har ett mottagningscenter som församlingen i staden Manta upplåtit.
– Det är en behövande landsända, säger Paola Delgado.
– Här har vi landets tredje högsta tal vad gäller våld i nära relationer. Då är ändå Ecuador som helhet ett av världens våldsammaste länder.  
I Manabi har hälften av alla tonårsgraviditeter tillkommit på grund av övergrepp.
– Våldet är ett problem som genomsyrar hela vår kultur, en hel del beror också på det växande problemet med kriminella gäng.
Vägen för att nå ut till behövande, gick från första början via pastorerna, som har en stark ställning i det ecuadorianska samhället och ofta själva är en del av machokulturen.
– Vi hade som strategi att beröra dem. Vi besökte dem, pratade och arbetade för att skapa ett nätverk dem emellan.  
– När vi började jobba i församlingarna visste vi att en del av kvinnorna där är utsatta för våld. Det är så accepterat, och sam­tidigt så känsligt, att man inte ens pratar om det.

Så småningom började pastorerna förstå problematiken. Till slut sa de ja till tjänster från ”Vingar till Frihet” och i dag finns grupper med frivilligarbetare i Förbundskyrkans alla församlingar i Manabi.  I dag har man tre anställda på halvtid inom projektet och omkring 25 frivilliga. Alla jobbar utifrån sina möjligheter.
– De har andra arbeten, förstås.  Men våra frivilligarbetare är fantastiska. Så fort dom är lediga, eller har semester, så kommer dom.

Bryta den negativa spiralen

 – Sedan arbetar vi tillsammans.  Vi vill sprida oss som en spindelväv.  Vi kallar till möten eller håller interaktiva föreläsningar om vad våld i nära relationer är och hur man kan bryta den negativa spiralen.
– Vi åker till byar på platser dit ingen annan kan ta sig. Vi är ett av de få projekt i Manabi som söker upp människor, och inte väntar på att de ska komma till oss. Det är därför vi kunnat nå så många.
För projektet, som alltså bara funnits i fyra år, har haft en imponerande utveckling. 9 123 personer har hittills nått av förebyggande program. Av dem 5 100 via digitala möten.

 Jag har 20 års erfarenheter av frivilligarbete och jag kände att den här visionen, som föddes och tog form i kyrkan, talade direkt till mig.
Paola Delgado

Men projektet har inte bara vuxit i egentliga tal, utan det har också skett en stor utvidgning i vilka man vänder sig till.
Kvinnor är fortfarande huvudfokus, och man skapar olika program för att nå dem. Men numera vänder man sig också till barn, tonåringar och män, med undervisning om våld, både i små byskolor och storstadsgymnasier.
– Bilden i vår kultur är att det är kvinnorna som ska bära allt. Så har det varit i generationer. Därför är det så viktigt med respekt och jämställdhet, och där är mannens inställning väldigt viktig.  
– Vår vision är att skapa ett program med fokus på kvinnor i hela vårt land, förklarar Paola Delgado.
Och  man är på god väg. Trots att organisationen bara funnits i fyra år har man hunnit bygga upp samarbeten med flera organisationer utanför kyrkan, som Plan International, olika skolor, fabriker och UNICEF.
– Vi vill vara, och är, ett stödnätverk i samhället. Statliga organisationer bjuder med oss och gör reklam för oss och våra utbildningsteam. Vi jobbar som ett lag med myndigheterna.
– Vi ger också psykologiskt stöd till utsatta. Psykoteraupetiska program som vänder sig till barn, flickor, pojkar och en del män, som söker vård. Den verksamheten går hand i hand med det förebyggande.

Högt antal självmord

Och arbetet är angeläget. Övergreppen mot barn ökar snabbt i Ecuador, särskilt i nära relationer.   Antalet självmord är också väldigt högt.
– De här problemen finns främst på landsbygden, understryker Paola Delgado. Ibland blir kvinnor mördade utan att någon reagerar. Det är chockerande.  
Men positiva resultat av arbetet finns. Rapporter från människor som lyckats sätta stopp för våldet i sina egna liv, chattgrupper har startats av människor som vill stödja och hjälpa varandra. Och antalet som vågar anmäla övergrepp av olika slag växer, även om siffrorna fortfarande är låga.
– Vi vill kunna utgöra ett skydd för barn och tonåringar, och bland annat kunna göra hembesök vid behov, men vi har ingen budget för detta. Det är en utmaning.
– 85 procent av våra inkomster kommer från Equmeniakyrkan i Sverige. Resten från privata företag som sponsrar oss, vi har ingen lokal finansiering alls. Men vi fortsätter kämpa, för utan att vi jobbar så hårt blir framtiden dyster för många familjer i Ecuador, slutar Paola Delgado.