Ludvig Essebro från Vännäs valdes som väntat till ny ordförande för Equmenia. Han har varit en del av styrelsen sedan 2011 och har tidigare arbetat som ungdomsledare i Vännäs. Nu går han andra året på Jägmästarprogrammet. Sändaren fick en pratstund med honom.
Vad betyder din kristna tro för dig?
– Jag känner att min tro är så viktig för mig att jag vill berätta om den för andra. Det blir tydligt när man tar på sig ett uppdrag som ordförande. Det är väldigt viktigt och något jag vill lägga tid på. Tron på Jesus gör att jag aldrig är ensam. Jag har någon att förlita och förtrösta mig på, som har skapat hela världen och som ändå bryr sig om mig.
Vad brinner du för i arbetet med Equmenia?
– Jag brinner för att vi ska nå ut till fler och berätta om Jesus, och då tror jag att Equmenia är en bra plats och en organisation som verkligen kan hjälpa till genom att stödja de lokala föreningarna. För det är de lokala föreningarna som har engagerade ledare som möter barn och unga i deras vardag och det är där Equmenia verkligen blir viktigt.
Vilken är den största utmaningen Equmenia står inför?
– Vi står inför lite olika utmaningar. Hur vänder vi trenden med tappade medlemmar? Vi tappar inte lika många deltagare som medlemmar, men det hänger ihop, och ju fler vi når, desto fler medlemmar får vi. Vi har också inlett en process kring normer och maktstrukturer och en arbetsgrupp ska dra igång sitt arbete med det. Det är en utmaning ur ett demokratiskt perspektiv och det ska bli spännande att följa det arbetet.
Man brukar säga att de politiska ungdomsförbunden fungerar som en blåslampa på moderpartierna – på vilket sätt är Equmenia en blåslampa på Equmeniakyrkan?
– Det är spännande att vi är en organisation som trivs med att visa vägen och inte har några problem med att gå före. Vi visade, när vi gick ihop och bildade Equmenia, att vi kan och vill gå före. Det är fantastiskt när kyrkan tar efter, men kyrkan är också en större organisation och då är det naturligt att det tar längre tid.
Hur vill du att Equmenia ska se ut om tio år?
– Jag önskar att vi, tillsammans med kyrkan, ska vara en välkänd rörelse, att många känner till Equmenia och vet vad vi står för. Jag hoppas att vi når ut till fler än vad vi gör idag.
Vad är det bästa med riksstämman?
– Att få se alla ombud som tycker till och bryr sig, som tycker att Equmenia är så viktigt att de reser från sina föreningar för att vara en del av riksstämman. Det är roligt att se peppet och viljan som finns att driva Equmenia framåt. Under årets riksstämma var det särskilt roligt att så många engagerade sig i verksamhetsplanen och det vi faktiskt ska jobba med det närmaste året.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR