Evangelisten om sitt mirakel "Gud har stor humor"

- Jesus har blivit människa en gång för alla. Han har dött på korset en gång för alla. Han har uppstått en gång för alla. Julen firar en engångshändelse. Påsken firar engångshändelser. Men pingsten är upprepningsbar. Anden vill komma över oss igen och igen.

Det var budskapet från Jonas Anderssons avslutande predikan under konferensen Pingst23. Konferensen var ett samarrangemang mellan Gå ut-mission, som Jonas leder, pingstkyrkan i Sandhem och pingstkyrkan i Mullsjö-Nyhem och Missionskyrkan i Nässjö. Fredag och lördag var Missionskyrkan i Nässjö värd och på söndagen hölls samlingarna i Nyhemshallen. Flera olika församlingar stod med som visionspartners, inklusive den där jag är pastor, Equmeniakyrkan Hestra.

Pingst 23. Foto: Pingst 23

Berättade om språkmirakler

Konferensen föddes ur en längtan efter ett andligt genombrott, en ny pingst helt enkelt, med alla dess uttryck. 23 står inte bara för årtalet utan också för Apg 2:3, där det talas om ”tungor av eld över var och en”. Utöver Jonas Andersson och Pascal Andreasson från pingst i Sandhem så medverkade flera olika talare och sångare. Micael Grenholm berättade om ett stort antal språkmirakler av olika slag. Rickard Lundgren, riksevangelist i Equmeniakyrkan och aktiv inom dess pionjärarbeten, fick berätta om sitt språkunder där han inte bara kunde tala albanska som tungotal, utan fick hela språket ”nedladdat” i sin hjärna så att han kan tala, höra, läsa och skriva albanska än idag.

Gud har stor humor kunde Rickard berätta, eftersom han genom detta mirakel lärde sig en mycket ovanlig nordalbansk dialekt. Detta skedde innan landets kommunistiska regim hade fallit, men än idag kan Rickard tala språket, vilket han också visat i min närvaro ett par gånger. Sedan landet öppnade sig har språket utvecklats, kunde Rickard också berätta, men min albanska är precis som den var när jag fick den för över 30 år sedan. ”Albanerna säger att jag låter som på en gammal svartvit film.”

Panelsamtal

Konferensen innehöll lovsång som leddes av Hope for this Nation. De blandade nyskrivna sånger med klassiker som ”Du är den högste” som sjöngs på 70-talet. Där fanns panelsamtal och föredrag. Längtan var stor efter mer av Anden. ”Som ni märker har vi glömt att lägga in kisspauser”, sa Pascal Andreasson på söndagens eftermiddag. ”Vi vill ge er så mycket som möjligt”.

Själv kunde jag tyvärr bara vara med på söndagen, men det viktigaste som jag hörde av andra och själv såg när jag var på plats, var de starka gudsmöten som många fick uppleva i förbönen. Personlig förbön erbjöds återkommande under dagarna och många sökte sig till den. Micael Grenholm skriver om sin bild av vad som hände:

- Varje samling vi hade på pingstaftonen avslutades med inbjudan till bön för Andens dop och gåvor, och vid varje samling har människor blivit fyllda av Anden! Efter att jag föreläste i på lördag förmiddag om tungotal och språkmirakler var det som att himlen föll ner och många sökte Gud medan lovsång och tacksamhet fyllde rummet.

- Jag hade rätt så höga förväntningar på helgen, men det blev ännu bättre än jag trodde. Gud mötte verkligen människor på dramatiska sätt. Många kommer säkert se tillbaka på helgen med stor tacksamhet och glädje för vad Gud påbörjade där.

Pingst 23. Foto: Pingst 23

Hinner inte dokumentera alla mirakler

En annan sak Micael Grenholm berättade är att flera personer kom fram till honom efter hans föredrag och berättade om liknande erfarenheter de själva gjort. ”Gud gör för mycket”, klagade han på skämt, ”jag hinner inte dokumentera allt”.

Blev den längtan som konferensen föddes ut mött. Från arrangörerna har jag bara hört tacksägelse och förundran. Efter lördagen skrev Jonas Andersson detta:

- Vad ska man säga annat än…tack Helige Ande. Sådan stark närvaro i precis varje samling i konferensen Pingst23 så långt med början igår kväll. Välfylld kyrka alla pass och packat ikväll. Vi har fått se Jesus döpa i Helige Ande och eld precis varje samling, tungotal, förnyelse och demonbefrielser.

Två dagar efter konferensens slut skrev han:

- Känslan av tacksamhet sitter kvar i själ och sinne också dag två efter helgen…

Mycket folk på pingst 23. Foto: Pingst 23

Mina tankar om konferensen

Om jag ska ge ord åt mina intryck om vad som skiljer denna konferens från de flesta andra som går av stapeln varje år, skulle jag använda orden lite naknare och lite radikalare. Naken i betydelsen enkel och utan en massa utanpåverk. Radikal i betydelsen tillbaka till radix – roArtikelten. Det handlade om pingsten, andedop, andeuppfyllelse, tungotal och att bli fylld av vilja och kraft att bära ut världens bästa budskap till alla som behöver det.

Riskerar att bli fina i kanten

Jag tror att det anslaget behövs i vår tid. Vi riskerar att bli så fina i kanten och så komplicerade – och jag skriver vi och inkluderar mig själv – att vi går miste om den kraft Jesus själv lovat oss. Låt mig illustrera det med en händelse från ett konfirmandläger där flera olika församlingar deltog för några år sedan. Under lägret hade jag delat några högoktaniga erfarenheter av Anden och fått förmedla profetiska tilltal till några av deltagarna. En ung ledare från en annan församling än min sökte mig i förbönen. Han ville ha mer kraft från Gud. Jag gjorde som jag brukar, jag lyssnade på honom och jag tog några sekunder och lyssnade in Anden. Ibland får jag då maningar, ingivelser, tankar eller bilder som vägleder min bön. Den här gången kände jag att nästa steg för den unge ledaren var att bli förlöst i tungotalet. Försiktigt och varsamt presenterade jag tanken om att be att han skulle få gåvan. Svaret blev lite oväntat: ”Då får jag tänka på saken.” Utifrån den bild som han hade där och då om tungotalet var det inte eftersträvansvärt. Den bilden behöver vi ändra på. Och där kan också finnas en ovilja att framstå som lite primitiv, lite ålderdomlig, lite udda. Det är ett pris vi behöver vara beredda att betala. Därför är också jag tacksam att vi som församling stod bakom denna konferens och jag hoppas att samma längtan ska finna fler uttryck framöver.

Lars Gunther