Familjens glädje hotas av utvisning

Om de tvingas tillbaka till Irak väntar antingen barngifte för döttrarna, eller att släkten gör verklighet av sitt dödshot. Hayder, Alyaa och de fem barnen lever under stor press.

Konflikter eskalerade till en släktfejd, vilket gjorde att familjen var tvungen att lämna sitt hemland. Dottern Darin tänker tillbaka på hur det var att fly. De gick till fots, åkte flyg, tåg och båt.

– Jag minns att vi var jättemånga i den lilla båten. En del hade flytväst, men inte alla. Det var väldigt jobbigt. Jag var inte så gammal; sex, sju år. Min syster var tre. Vi minns nästan ingenting från Irak.

Två yngsta barnen födda i Sverige

Barnen är mellan sjutton och tre år. Tre flickor och två pojkar. De två yngsta är födda i Sverige och är spralliga, så fulla av liv och rörelse. Hur mycket förstår de av den situation de befinner sig i?

Under sitt första år i Sverige blir Hayder och Alyaa kristna. I dag vill de inte ha något med sitt gamla liv att göra. De vill ta en annan väg. Hayder skriver på Facebook om sin kristna tro, något som inte blir populärt i hemlandet. Nu börjar det komma hot från släktingar via sms och telefonsamtal: ”Vi ska hämta era döttrar. De ska gifta sig.” Alyaa svarar att ”Vi kommer aldrig att lämna över våra döttrar till er. Vi vill att de ska få en framtid här i Sverige”.

Orosanmälan till socialtjänsten

Åsikterna som framförs är att Hayder och Alyaa gör fel och har en bristande kontroll över sina barn. Darin tar upp den uppkomna situationen med sin lär­are som gör en orosanmälan till socialtjänsten, gällande hotet att bli bortrövad. De tar hoten på stort allvar och gör en utredning i ärendet.

Alyaa berättar att de plötsligt får en ny hälsning i mobilen. En bild på ett dokument, underskrivet av en Imam/Mullah, om att familjen nu är utesluten ur släkten. Ett sådant beslut kan få förödande konsekvenser. Som medlem i en klan är du en del av ett kollektiv, och förväntas följa vissa regler.

– Enligt profeten Muhammed kommer man att dö om man byter religion. Om släkten får tag på oss, då dödar de oss allihop, förklarar Darin.

Väl insatt i deras situation

Jan-Eric Larsson är pastor i Equmeniakyrkan Smögen, där familjen är medlemmar. Han är väl insatt i deras situation.

– Ett stort problem är att Migrationsverket inte tror på hoten. De vill se ett fysiskt papper med stämplar och allt, och det finns inte. Socialtjänsten ser Hayder och Alyaa som goda föräldrar men kan inte rädda hela familjen, bara flickorna. Migrationsverket vet om att flickorna riskerar tvångsgifte – och i detta fallet är det frågan om barngifte. Det är en absurd situation, säger Jan-Eric.

När det gäller Migrationsverket är det den sökande som är tvungen att bevisa sitt behov. I vanlig domstol är det domstolen som ska komma med bevisen.

– Det är absurt att lösningen ska vara att svenska myndigheter tar barnen från sina föräldrar för att rädda dem från tvångsgifte. De kan gömma och rädda flickorna, men resten av familjen får åka, säger han.

Darin suckar och säger:

– Jag vill att de ska skydda oss alla. Jag åker hellre iväg med hela min familj än att bara själv få skydd.

Flickor lovas bort direkt efter födseln

Hon berättar att enligt tradition lovas flickor bort direkt efter födseln. I nioårsåldern är det dags för förlovning, och när flickan är 12 eller 13 ska hon giftas bort.

– Och jag är 16 år nu. Släkten tycker inte att vi ska plugga klart, utan de vill att vi ska gifta oss som det är bestämt sedan länge. Men mina föräldrar vill inte gifta bort mig och mina systrar.

Kolsvart moln

Hotet och den osäkra fram­tiden ligger som ett ständigt närvarande kolsvart moln över fam­iljens vardag. Det är svårt att tänka bort. Hayder, Alyaa och barnen är medlemmar i Equmeniakyrkan på Smögen, men bor på annan ort. I församlingen har de fått ett sammanhang, en ­gemenskap och tillhör ett stort nätverk av män­niskor.

– Jag trivs också där vi bor och jag har kompisar, men jag är orolig, säger Darin.

Det var Hayder och Alyaa som tog det första steget till att konvertera från islam till kristendom. De såg gärna att barnen väntade med beslutet, för att sedan själva kunna bestämma.

– För knappt två år sedan döptes vi, hela familjen, och gick vi med i församlingen på Smögen. Då hade vi pratat jättemycket om det hemma. Många av mina vänner är också troende. Jag känner att det är det enda rätta, säger ­Darin.

Darin konfirmerades sommaren 2023. Solen sken och det var en ljus dag på många sätt.

Efter tre avslag kom kallelsen till återvändarsamtal i Kållered. Pastor Jan-Eric var med som hjälp och stöd.

– Men beslutet är fattat och det har vunnit laga kraft. Familjen har inte rätt att vara här, men kan ändå inte avvisas. Om bara Migrationsverket kunde få tilltro till de digitala handlingarna på något sätt. Det ser inte enkelt ut, men vi får inte sluta hoppas.

Hamnar i limbotillstånd

Hittills har Iraks policy varit att endast ta emot utvisade personer som återvänder självmant, men nu verkar landet ha svängt på den punkten. Om familjen vägrar att åka tillbaka hamnar de i ett limbotillstånd här i Sverige, då föräldrarna mister både dagersättning och arbetstillstånd. Migrationsverket har dessutom möjlighet att fatta beslut om att ta en person i förvar. Tanken går till ordet begreppet fredlöshet – att bli utstött från rättssamhället – och som enligt Nationalencyklopedin förekom som straffpåföljd i de svenska medeltidslagarna.

Säkerhetsläget är fortsatt instabilt i Irak, och utrikesdepartementet avråder i dag från resor dit. Koranbränningarna i Sverige har lett till starka reaktioner i Irak. Hayder ger ett exempel på detta, i form av händelsen när den svenska ambassaden i Bagdad vandaliserades och eldhärjades i somras, som en manifestation. Stora krafter sattes i rörelse.

– Det var den största klanen som tände eld på ambassaden, som protest mot mannen som brände Koranen. De tyckte att det var väldigt fel och tog saken i egna händer, säger Hayder.

Tillfälligt omlokaliserad till Stockholm

Värt att notera är också att den svenska ambassaden i Bagdad sedan dess är tillfälligt omlokaliserad till Stockholm, och på grund av detta kan inget konsulärt stöd och service ges på plats i Irak. Hayder, Alyaa och barnen varken vill eller vågar återvända.

– Ingen kommer att kunna rädda oss, och vi kommer inte att kunna göra någonting för att rädda oss själva. Om vi skulle åka tillbaka är det inte säkert att vi ens kommer ut från flygplatsen innan släkten får tag i oss. Det är en stor släkt, säger Alyaa.

Hon blinkar hårt och torkar ögonen. Många år med nedbrytande press har tagit ut sin rätt. Efter en stund säger hon:

– Det är absolut inte viktigt att vi har pengar, men vi måste ha en plats där vi får leva i trygghet.