Får man sörja ett husdjur som en människa?

I våra dagar är det heller inte helt ovanligt att husdjur bjuds in till gudstjänst. Och på Franciskusdagen, den 4:e oktober, brukar både Svenska kyrkan och Katolska kyrkan uppmärksamma dagen med husdjursvälsignelser. 
Franciskus av Assisi är djurens skyddshelgon, och därför är den 4 oktober också en internationell temadag då djurrätt och djurskydd uppmärksammas.
– Av det skälet instiftade vi också alla helgons djurdag den 4 oktober, säger Conny Sohlberg på begravningsbyrån Fonus. 

Ljusmanifestation i Stockholm

I år arrangerar Fonus en ljusmanifestation på detta datum på Norrmalmstorg i Stockholm. Efter 17.00 är alla välkomna att komma och tända ljus för ett saknat husdjur.
 

– Själv ska jag tända ett ljus för den katt jag hade som liten, säger Conny Sohlberg och berättar att Fonus på det här sättet vill ge djurägare en möjlighet att gemensamt minnas och sörja sina husdjur.
För våra husdjur är på väg att ta allt större plats i många människors liv, och i takt med att synen på husdjuren förändrats har också synen på sorgen efter dem förändrats. 
Den Verian/Sifoundersökning som Fonus lät göra förra året visar att nästan alla har någon form av koppling till ett husdjur. Åtta av tio svenskar har någon gång förlorat ett, visar undersökningen. 
Och 20 procent av dem som förlorat ett djur uppger att sorgen var lika stor som vid förlusten av en familjemedlem.
Förra året hölls den första ljusmanifestationen för djur på djurkyrkogården på Djurgården i Stockholm. Inte så många hittade dit, men de som var där uppskattade initiativet, berättar Conny Sohlberg.  
– Det var väldigt uppskattat. Vi hoppas på samma sak i år, ­säger han. 

Ljuständning i Umeå

Också i Umeå arrangeras ljuständning för att minnas en älskad djurvän, i år den 24 oktober. 
– Då kan vi kan prata tillsammans, tända ljus och skriva i en minnesbok, berättar Irja Wikström, diakon i Ålidshems församling, som också bjuder in till stödsamtal för sörjande hussar och mattar.  
 

– Jag har sökt kontakt via tidningsartiklar, affischering och flyers. Det har blivit ett stort gensvar, berättar hon.
– En del har kommit hit ganska långväga ifrån, kanske för att det finns en osäkerhet om man får komma till sin lokala kyrka och ”störa” när det handlar om ett husdjur. 
I Ålidhem är det Irja ensam som arbetar med sörjande djurägaren, men församlingen stöttar henne, förklarar hon.
– Det är jag som tagit på mig det här och det är klart att det tar av min tid, men det går. Det är ju en verklig sorg som människor upplever och den är viktigt att prioritera. 
– Men jag skulle gärna se att det fanns någon slags ceremoni för avskedstagande, det skulle hjälpa både mig och de sörjande. Det finns ju så mycket som är likt i sorgen efter människor och djur.
Och rent teologiskt ser hon ingen skillnad.
– Bibeln är ju full av hänvisningar till djuren. Människan är inte förmer. I Predikaren står  att både människor och djur har samma livsande och i Skapelseberättelsen talas om både lejon och lamm.
 

Philip de Croy, teolog och expert på döden, håller med om att det saknas en kyrklig ritual för avskedstagande av husdjur. 
– Husdjur, inte boskap, förtydligar han och understryker att en del av kyrkans arbete är att möta människor i sorg. 
Att många församlingar i ökande grad nu tar emot sörjande husdjursägare betecknar han delvis som pastoral omsorg, delvis som anarki. 
– Det blir lite grann en samvetsfråga för pastorer och diakoner, vore det inte bättre då att helt enkelt ha en ritual, undrar han och understryker att det är skillnad på en  tacksägelseritual och begravningsakt.
Som doktorand i systematisk teologi vid Åbo akademi, forskar Philip de Croy just nu på hur den teologiska synen på avlidna djur och avlidna människor skiljer sig åt. Hur inställningen till husdjur förändrats i vår tid och hur man uttrycker sorg i olika riter och symboler när de dör.
Han berättar att hans forskning är uppdelad i två delar, tradition och situation. 
– Tradition handlar om teologi. Jag forskar om hur och varför man rent teologiskt gör skillnad på människor och djur. Situationen handlar om hur vi agerar, vad vi människor faktiskt gör i form av riter och traditioner.
Och förändringen är snabb. Numera kan man beställa både urnor och gravpoesi till sitt husdjur och det finns djurkyrkogårdar över hela landet.
– Frågan är alltså hur teologin följer med i allt detta och om det går att skriva fram en teologi som inkluderar och respekterar djur, men ändå har gränser. För kyrkan kommer aldrig att skapa en teologi som avhumaniserar människor, vilket är risken om man helt jämställer människor och djur.