Feministisk utrikespolitik gör omstart i Tyskland

Vilka grundläggande element styr ett lands utrikespolitik? Är det intressen, historien, eller politiska värderingar? Det traditionella svaret var tämligen enkelt. En nation har inga ”vänner” utan främst intressen.
Men utvecklingen står aldrig stilla. Nya tider sätter nya krav. I en slags världspolitisk premiär satsade den socialdemokratiska regeringen i Sverige 2014 på att öppna utrikespolitiken för ett ­feministiskt perspektiv.
Även om den nya regeringen tänker följa jämlikhetstanken, så slopades ändå själva begreppet. Enligt utrikesministern Tobias Billström har den etiketten en tendens att dölja innehållet.   

Presenterade egen strategi

En slags omstart påbörjades däremot nyligen söder om Öster­sjön. I Tyskland presenterade Billströms kollega Annalena Baerbock tillsammans med SPD-ministern för utveckling och ekonomiskt samarbete Svenja Schulze en egen strategi för en feministisk politik.
På ett 80 sidor långt dokument formulerades ledtrådar om hur de båda departementen framöver ska främja kvinnornas jämlikhetsintressen.
Anspråket är enligt Svenja Schulze att globalt verka för rättvisare samhällen och i det avseende kan man inte blunda för hälften av befolkningsunderlaget.   
 ”Kanske blir en del besvikna”, varnar Baerbock inför pressen i Berlin men det är  ingen revolution som vi står inför utan vi ska ägna oss åt självklarheter.
Till dem räknar hon bland annat att  kvinnor måste medverka i utrikespolitiska beslutsprocesser och förhandlingar.  
I dokumentet Gestalta feministisk utrikespolitik ges ett löfte om ”Gender budgeting”. Innebörden är att två tredjedelar av ministeriets finansiella resurser på 7,5 miljarder euro ska användas ”gendersensibel” och ”gentertransformativ”.

Kvinnornas speciella sårbarhet

Målsättningen kan tolkas med hänsyn till kvinnornas speciella sårbarhet samt att verkställa deras jämlika participation.  
Själva feministiska konceptet gäller dock inte inte för hela regeringspolitiken. Anledningen är att begreppet kan vara känsligt och väcka irritationer. Således användes koalitionsavtalet mellan SPD, De gröna och FDP den något distanserade engelska termen ”feminist foreign policy”.
En bild säger mera än tusen ord, lyder ett känt talesätt.
För ett år sedan besökte den gröne ministern Robert Habeck arabstaten Qatar. Anledningen var Tysklands febrila försök att ersätta de bortfallna energileveranser från Ryssland med LNG-gas.

Särskilt omstritt symbolvärde

Ett särskilt omstritt symbolvärde fick sedan ett pressfoto då Habeck visades underdånigt bockande inför emiren schejk Tamin bin Hamad.
Med kunskap om att Qatars kvinnor alltid behöver en manlig förmyndare grusades den feministiska tanken tydligen sönder av ekonomiska interessen.
Även andra motsägelser noteras. När Baerbock visade solidaritet med de frihetslängtande kvinnorna i Iran men avstod hon från att brännmärka den ökända revolutionsgarden som terrororganisation.
Bakgrunden är att riskera att dörren stängs för en tänkbar fortsättning av atomvapenavtalet med regimen i Teheran.  
Det tyska attityden att även globalt verka för kvinnornas rättigheter är hederlig och bidrar till att motsvarande värderingar kvarstår på debattagendan.
Men den har sina gränser i andra staters kulturella mönster med manlig dominans och kan även kollidera med förbundrepublikens egna politiska eller ekonomiska intressen.